Frisk eller sjuk av hälsotrenden?


Nya former av yoga, slowfood, superfrukter, hälsocoacher och personliga tränare. Vägarna till välmående är både trendiga och oändliga. Men hur friska blir vi av hälsotrenden? Kan den till och med göra oss sjuka? Och är det verkligen arbetsgivarens ansvar att vi motionerar? Det vill Chefstidningen ha svar på.

Text: Åsa Ohlsson

När hälsoekonomen Stefan Lundström är ute och föreläser på arbetsplatser är det många som blir arga på honom.
– Ja, det är faktiskt sant. Jag var nyligen ute på en arbetsplats och mätte konditionen hos de anställda.
Många blev ilskna och menade att testerna var fel när de visade att deras kondition inte var så bra. Stefan Lundströms förklaring: många människor har inte så bra kondition som de tror.
– Cirka hälften av svenskarna anser sig vara motionärer. Men om man verkligen testar deras kondition så är den ofta inte så bra. Folk tar inte in hur mycket egentligen motion det egentligen krävs för att ha bra kondition, säger han.

Sedan 2003 är han knuten till Mintgruppen (Management of intangibles) på Ekonomihögskolan vid Mälardalens högskola. Hans specialitet är personalekonomiska kalkyler.
Enligt Stefan Lundström krävs det fysisk ansträngning minst tre gånger i veckan med hög puls för att konditionen ska bli tillräckligt bra, något bara en av tio har idag. Den höga dosen träning är ett faktum som han har förstått att allmänheten inte vill ta till sig. Med tillräckligt bra kondition avses så bra kondition att risken för sjukdomar som diabetes och tjocktarmscancer försvinner. Har man riktigt dålig kondition finns också stor risk för hjärtinfarkt och stroke.
Och på frågan om hälsotrenden lägger på ytterligare stress så svarar Stefan Lundström tveklöst ja.
– Den dagen allmänheten inser hur mycket mer de borde motionera än vad de gör idag, då kommer de att bli mycket stressade.
För det handlar inte bara om antalet träningstillfällen i veckan som är för få:
– Många tror att det räcker att vara ute i skogen, men det handlar också om att få upp pulsen.

Maria Lennernäs är professor i beteendeinriktad mat och måltidskunskap vid Högskolan Kristianstad och har just avslutat en föreläsning om kost på en Anti-dopingutbildning när Chefstidningen träffar henne.
– Många människor idag tänker inte på att de är biologiska varelser. Och samhället är mycket av ett kompensationssamhälle.
Hon beskriver en ond cirkel som säkerligen många känner igen: ”Vi sover för lite och är trötta, därför dricker vi mer kaffe. Koffein och stress gör att vi har svårt att sova, då tar vi insomningstabletter. Vi äter för mycket och vill då äta viktreducerande medicin.”
Det finns till och med läkemedelsbolag som arbetar på att ta fram medicin som skulle minska vårt sömnbehov berättar Maria Lennernäs. En forskning som vill sätta biologin ur spel och något som hon tror kommer tillbaka och slår oss i nacken.
– Vi behöver sömn. Och vi behöver mat, motion och återhämtning. De här är naturliga delar av livet som vi inte kan ta bort.
Hon citerar kändishälsoprofilen Blossom Tainton: ”Kroppen ska vara i samma trim som huvudet”.
– Och det är klart att hälsotrend och motionskrav kan göra att vi känner oss mer pressade. Samtidigt är det kanske så att det är de välutbildade och de som redan motionerar som tar till sig av hälsotrenden. De som inte motionerar alls kanske inte bryr sig.

Att teoretiska kunskaper om hur man ska leva inte automatiskt leder till insikt om hur man lever är tydligt. Stefan Lundström, idag vältränad och till och med utbildad löptränare, var för tio år sen en överviktig storrökare trots teoretiska kunskaper från sitt arbete som hälsoekonom. Och professor Maria Lennernäs, med flera års arbete med stressforskning, kunskaper om vikten av sömn och återhämtning, stressade för mycket och fick ta en längre paus för snart två år sen. Flyttning, ny arbetsplats och händelser i familjen tillsammans med krävande position fick marken att ge vika. Men både Maria och Stefan har ändrat sina liv. Stefan tränar minst tre gånger i veckan, röker givetvis inte, och Maria tummar inte på träningen. När vi bokar tid för intervju så är träningen det första hon tar hänsyn till.
Maria Lennernäs tycker att arbetsgivaren har ett ansvar att möjliggöra för den anställde att leva hälsosamt.
– Det kan handla om att värna matrasten när arbetstiderna bestäms, att se till att det finns en kultur på arbetsplatsen där det är okej att äta sin lunch i lugn och ro till exempel.
Men det handlar också om att se till att det finns nyttig mat att tillgå på en arbetsplats.
– Det är svårt att äta nyttigt om det bara finns en pizzeria i området till exempel. 40 procent av det dagliga intaget av mat äter man under arbetstid, så då förstår man hur viktig den maten är. Det är också viktigt att arbetsgivaren ser till att måltiden kan ätas i ett socialt sammanhang.
Stefan Lundström menar däremot inte att arbetsgivaren egentligen har något ansvar för att personalen tränar till exempel. Men eftersom många privatpersoner inte tar ansvaret själva så får arbetsgivaren göra det. Han drar paralleller till kompetensutveckling, som egentligen inte heller arbetsgivarens ansvar.
– För många arbetsgivare är kompetensutveckling pengar rakt ner i andra företags fickor. Men ändå satsar många arbetsgivare på det - eftersom många förväntar sig det.

Oavsett synen på vems ansvar det är egentligen, menar både Maria Lennernäs och Stefan Lundström att det är en bra investering för arbetsgivare att befrämja hälsan och konditionen hos de anställda. Båda två är överens om att personer med ett sunt liv är mer produktiva. Maria Lennernäs hänvisar till en studie som visar att människor med god kondition använder mindre av sin hjärnkapacitet när de utför motoriskt arbete till exempel. De behöver inte belasta hjärnan lika mycket för att klara av ett motoriskt arbete.

Hur får arbetsplatser sundare och hälsosammare arbetstagare? Dagens friskvård med till exempel fria träningskort eller gemensam träning på arbetstid når mest de som redan motionerar. Maria Lennernäs menar att välutbildade människor tränar mer eftersom de också är bättre på att göra konsekvensanalyser. De ställer sig helt enkelt frågan ”vad får det för konsekvenser om jag inte rör mig” och drar slutsatsen av det.
Stefan Lundström:
– För att människor inte bara ska börja träna, utan också göra det på rätt sätt, behövs hälsocoacher och personliga tränare. Det är jag övertygad om.
– Man klarar inte att göra den resan själv. Även om man skulle ha motivationen så saknar många kunskapen om hur man tränar och vilken utrustning man behöver, säger han.
Han tror att nästa generation av friskvård kommer att innehålla mycket mer av obligatorisk hälsoutveckling istället för dagens frivilliga aktiviteter. Mer pengar kommer att läggas på friskvård. Från dagens runt 1000-2000 kronor till 10 000-20 000 kronor per anställd. Han menar också att ansvaret kommer att flyttas från personalavdelningen till ledningsgruppen.

Maria Lennernäs förespråkar inte nödvändigheten av hälsocoacher, men väl information, handledning och råd. Att gå från att inte motionera alls till att motionera flera gånger i veckan är ett stort och orealistiskt steg för många, menar hon. Hon pekar på samhällets chanser till friskare invånare: en kommun kan hjälpa oss – eller tvinga oss att röra oss genom att ha tätare bussturer eller färre p-platser till exempel. Då blir det besvärligare att ta bilen så att folk väljer att gå, ta bussen eller cykla.
– Det måste bli kul och status igen att ha det lite obekvämt, för människan är av naturen bekväm av sig, säger Maria Lennernäs.
En sorts motion som det har blivit mindre de senaste decennierna är rörelse i vardagen, att gå till affären, gå till skolan och gå till dagis. Stefan Lundström säger att man idag rör sig ett helt maratonlopp i veckan mindre än vad man gjorde på 70-talet. Det blir sex kilometer mindre om dagen.
Eftersom arbetsgivare även har ett ekonomiskt intresse av att personalen mår bra, så kan de visst ta upp frågor som hälsa, motion, sömn och kostvanor i utvecklingssamtalen.
Det tycker både de intervjuade. Maria påpekar att det är extra viktigt när det handlar om obekväma arbetstider och nattarbete. Att man på frivillig väg skulle kunna sätta hälsomål tillsammans med arbetsgivare. Men uppnådda mål – ska det ge löneökning då? Nej, det tror ingen av dem på - det skulle kunna användas väldigt fel.
– Vissa skulle förväxla hälsosam med smal, spekulerar Maria Lennernäs.
– Det är som bekant ”bättre att vara rund och vältränad än smal och otränad”, fortsätter hon.
– Och jag tror inte facken skulle gilla det, säger Stefan Lundström.

Ja, vad tycker fackföreningarna? Kan lönen få påverkas av uppnådda motionsmål till exempel? Karin Karlström utredare på SACO säger ett klart nej.
– I utvecklingssamtalen tar man upp hur man fungerar i sin yrkesroll och hur arbetsplatsen kan stötta arbetstagarens utveckling. Att ta upp hur en person sköter sin hälsa i utvecklingssamtalet kan uppfattas som integritetskränkande.
Hon menar att det inte är riktigt logiskt eller genomtänkt att sätta upp hälso- eller motionsmål i utvecklingssamtalen som inte har med arbetsuppgifterna att göra.
– Men att arbetsplatser ska ha ett gott stödsystem, till exempel genom friskvårdsbidrag och avtal med en företagshälsovård med såväl förebyggande som uppföljande stöd, är något som jag önskar för alla.

Åsa Ohlsson