Foto: Johan Bergmark
N
är statsminister Magdalena Andersson skulle utse ny kulturminister förekom Linda Zachrison i förhandsspekulationerna. Hösten 2021 var hon också ansiktet utåt för kulturens väg ur krisen som ansvarig för den så kallade återstartsutredningen.
– Det är lite lustigt att bli intervjuad om mitt chefskap just nu, när jag är före detta kulturråd och före detta utredare, säger hon roat när vi träffas i Enskedevillan där utredningsarbetet bedrevs från “zoomgrottan” i källaren.
Hemmet är färgstarkt och småstökigt som det blir när arbetstid och familjeliv ska samsas på samma ytor. I vardagsrummet hänger storblommiga gardiner som hon kom över när inredningen i residenset uppdaterades, Linda Zachrison var kulturråd i Washington mellan 2015 och 2020.
Och låt vara att hon frilansar för tillfället, hennes wikipediasida skvallrar om de höga poster hon haft genom åren: “Linda Zachrison, född 1973, är en svensk kulturchef”.
Hon skrattar till.
– Står det så? Jag vet inte vem som skrivit det. Men visst, jag har varit chef i många år och gillar det. Att det blivit så beror nog på att jag inte bara kan sitta och göra min del när jag ser att helheten inte funkar. Då liksom kliar det i fingrarna och jag måste se till att saker blir bättre.
Att det blivit så beror nog på att jag inte bara kan sitta och göra min del när jag ser att helheten inte funkar.
Linda Zachrison
Linda Zachrison har alltid varit snabb på att ringa in vad som saknas, och är oerhört lösningsorienterad när förändringsivern sätter in.
Tre exempel: När hon som student saknade utövarnas röster på teatervetenskapen blev hon ordförande i teatervetenskapliga föreningen och organiserade parallella föreläsningar med verksamma scenkonstnärer.
När hon längtade efter en återkommande brygga mellan teori och praktik var hon med om att starta och driva kulturtidskriften “Visslingar & Rop”.
Och när Linda Zachrison anlitades som marknadsförare med ansvar att locka en ung teaterovan publik till Stadsteatern lyckades hon visserligen få dit dem med nytänkande runt-i-kring-evenemang, men lät inte nöja sig med det när utvärderingarna visade att målgruppen gick i gång på allt – utom pjäserna.
– Jag gick till producenten och sa att vi måste lägga om innehållet, vi måste sätta ihop ett konstnärligt råd. “Gör det då!” sa han. Det gjorde jag och vi började läsa pjäser, söka upp ny dramatik, vi tittade i varenda källare efter roliga saker. Och genom den offensivt uppsökande metoden hittade vi bland andra Maria Blom och flera andra som var mer i ögonhöjd med publiken.
På den vägen har det fortsatt, allt högre upp i hierarkin. När Linda Zachrison återvände till Kulturhuset Stadsteatern efterträdde hon Benny Fredriksson som chef för Parkteatern. Men innan dess ledde ett rollbesättaruppdrag i Las Vegas för Cirkus Cirkör till att hon som 27-åring blev VD för Tilde Björfors expansiva nycirkusprojekt.
Åren på Cirkus Cirkör beskriver hon som en daglig ledarskapsskola. Från den tiden bär Linda Zachrison med sig att även de mest högtflygande visioner kan förverkligas. Och att chefskap aldrig handlar om en räddande chefsindivid utan om en komplex gruppdynamik där var och en känner sig fri att förverkliga det den är bäst på.
Linda Zachrison trivs bäst nära produktionsprocesserna.
Foto: Johan Bergmark
– Gruppen var viktig för att driva verksamheten framåt, det var en väldigt kollektiv process på Cirkus Cirkör. Och det som har varit lust och glädje i att vara chef för mig har väldigt ofta handlat om att sätta ihop team, oavsett om det gäller i en ny organisation eller konstnärligt: “Hur bra vore inte den här texten ihop med den regissören?” Jag trivs när jag får vara nära produktionsprocesserna.
Linda Zachrison radar upp sina huvudredskap som ledare: lust, passion och entusiasm. När det inte räcker? Då slänger hon in mer entusiasm.
– Får jag folk med mig blir det hur bra som helst och alla kör. Men om någon sitter där med armarna i kors och bara “vad är det för roligt med det?”, då kan den egenskapen bli ett tillkortakommande. De som vill ha en detaljerad arbetsbeskrivning och mycket stöd kanske tycker att jag går för fort fram.
Det är väl lite schablonbilden av en kulturchef, mycket kreativitet men mindre excel?
– Jo, därför gäller det att sätta ihop team med olika kompetenser.
Linda Zachrison berättar halvt skamset, halvt förtjust om ambassadens veckomöten.
– Vi hade avrapportering varje måndag och den administrativa avdelningen hade då ett avsnitt som hette “veckans blankett”, eftersom de var så trötta på hur slarvigt ifyllda olika blanketter var. Varje gång kände jag att de fem minuterna var direkt riktade till mig.
I rollen som kulturråd fick hon annars användning för all den kompetens hon samlat på sig genom åren. Och idog träning i förmågan “to work the floor”, som amerikanerna kallar konsten att nätverka.
– De jobbar med nätverk som en aktiekurs. Som något som växer om du investerar i det. Man går från mingel till mingel, seminarium till seminarium. I regel har man 45 minuter på sig att ta ett rum, innan alla viktiga drar vidare, så det finns inte tid att vara blyg. Står Salman Rushdie där är det bara att dra honom i armen och säger “excuse me mr Rushdie, you have to meet with…”
Linda Zachrisons ögon lyser när hon berättar om sina mest lyckade matchningar: Om hur hon övertygade författaren Jonas Hassen Khemiri att lämna sin roman på Joyce Carol Oates hotellrum; att Oates sedan utnämnde ”Allt jag inte minns” till en av det årets tre bästa romaner öppnade många dörrar för honom. Om när hon, efter en operaföreställning, gick fram till den musikälskande domaren Ruth Bader Ginsburg för att presentera sig själv och sitt sällskap journalisten Carina Bergfeldt, vilket ledde till fler möten med ikonen.
Svenskans ihärdiga ansträngningar bakom kulisserna passerade inte obemärkt förbi: I en artikel i Washington Post om kulturdiplomati lyfts Linda Zachrison fram som “a connector and a mover and shaker”.
Går du igång på att nätverka?
– Det är jättekul! För amerikaner är så spontana och generösa. Det kan vi lära oss av, här håller folk mer på sina kontakter. Och de är duktiga på att följa upp, mejlar förslag samma kväll, eller sticker till en kort. Efter fem år hade jag sanslösa högar med visitkort.
Åh, jag prokrastinerar! Jag har insett att jag är en deadline-knarkare.
Linda Zachrison
Linda Zachrison poängterar att kontaktskapandet inte handlar om att få till enstaka trevliga tillställningar på ambassaden – målet är att skapa långsiktiga samarbeten, som när ett flerårigt projekt lade grunden för National black theatre of Sweden.
– Det handlar om hur Sverige kan skapa eller stötta förändring och demokratisk utveckling genom kultur. Och att hjälpa svenska konstnärer att få nätverk som de annars inte har tillgång till.
Från hetluften till hemmakontoret. Hur är du som chef över dig själv?
– Åh, jag prokrastinerar! Jag har insett att jag är en deadline-knarkare. Som kulturråd hade jag 150 deadlines hela tiden och gick i gång på energin andra gav. När jag jobbar själv kommer det först när jag har kniven mot strupen, som igår kväll då jag preppade kultursalongen timmarna innan.
Ja, Linda Zachrison är tillbaka på Kulturhuset Stadsteatern, där hon leder en kultursalong med debatter och samtal. Och intresset för återstartsutredningen “Från kris till kraft” håller i sig. När vi skiljts åt ska hon till Handelshögskolan och föreläsa.
Vad kommer utredningen fram till när det gäller kulturchefers situation?
– Pandemin var otroligt krävande för cheferna. Det ställdes nya krav på att kommunicera med personal som inte var på plats och på att fortsätta ingjuta mod i verksamheter som drabbats av hopplöshet och desperation.
– En annan iakttagelse jag gjorde var att på chefsposterna sitter allt oftare administrativt kompetent personal. Och de var ibland de enda som blev kvar när allt slimmades. Medan konstnärerna har korta kontrakt och blev mest utsatta. Bevarandet av konstnärliga kompetenser visade sig vara väldigt skört när konstnärerna inte är en del av den beslutande kärnan. Vi måste fråga oss om det är så vi vill ha det?
En närbesläktad fråga är hur en “mover and shaker” med hjärtat hos utövarna vill ha det framöver? Kultursalonger och föreläsningar i all ära, chefsroller ger mandat för förändring.
Vad hade du svarat om du fått frågan att bli kulturminister?
– Ärligt talat var jag väldigt lättad att jag slapp ta ställning. För som Jeanette Gustafsdotter sa, den frågan kan man inte tacka nej till. Eller? Kan man det?
Linda Zachrison ställer frågan mer till sig själv, tystnar och snurrar fundersamt på koppen. Berättar att hon missade tre av sin äldsta dotters somrar då hon var chef för Parkteatern. Den tiden får hon aldrig tillbaka.
– Jag ska försöka vara lite eftertänksam om vad som händer härnäst, också för barnens skull. Det är så lätt hänt att jag annars bara säger “Ja!!” när något spännande dyker upp.
