Text: Maria Wramsten Wilmar & Lotta Dellve

Chefer som utsatts för personlig negativ fokusering av media känner ofta att de lämnas ensamma åt sitt öde, att deras ledare och organisation backar då det blåser. Flertalet känner en stark osäkerhet inför vad be bör kunna hantera, vilket också bidrar till en otydlighet kring vilka krav på stöd och strategi som de kan be om. Konsekvenser då chefen lämnas ensam med negativa erfarenheten av media kan vara en större tveksamhet inför att fatta kontroversiella beslut, liksom en undandragenhet och i vissa fall en utvecklad hårdhet gentemot kollegor, underställda och familj. I de fall där chefen upplevt ett stöd och uppbackning från sin organisation ses inte dessa reaktioner i lika hög grad. En ökad medvetenhet om processer hos individ och organisation under intensiv mediakommunikation och genomtänkta interna strategier kring hanterandet av media bör kunna minimera konsekvenser för chef och chefskap.

Brett intresse för vård och omsorgsfrågor
Strukturfrågor i hälso- och sjukvård och kommunal omsorg är frågor som engagerar många och debatteras livligt i media. Eftersom offentliga kommunala verksamheter är politiskt styrda och följer principer för transparens är kontakter med media en naturlig del av de högre chefernas uppdrag. Ibland kan dock debatten övergå mer i personangrepp än en saklig diskussion om viktiga frågor. På senare år har flera chefer i hälso- och sjukvården och kommunal omsorg blivit fokuserade i media på ett sätt där de blivit kritiserade som individer och inte som företrädare för en organisation.
Orsaken till medias ökade fokusering på enskilda chefer kan vara flera. Till exempel skulle sakfrågan i sig kunna vara orsaken eller hur processen utvecklats, t ex hur kommunikationen skett mellan chef, media och andra intressegrupper. Resultat från bland annat Chois avhandling (2011) beskriver hur media har kommit att bli ett viktigt sätt för personal inom hälso- och sjukvård att göra sina röster hörda och påverka fattade beslut. Andra forskare menar att offentlig verksamhet är mer utsatta dels för att de är lättare att granska dels för att verksamheten generellt har ett större allmänt intresse och en spelplan för politiska partier.
Hur negativ uppmärksamhet i media påverkar chefen som person är mindre studerat, trots att studierna av vad som händer vid psykologisk press är många. Stress är en naturlig överlevnadsreaktion vid allvarligare faror, då individens resurser inte är tillräckliga för att möta krav i miljön. Det är idag känt att kraftig eller utdragen stress gör något med människan, men frågan är hur mycket psykologisk press chefer upplever vid personlig negativ fokusering i media och på vilket sätt detta då kan påverka de som berörs.

Djupintervjuer med chefer
Med detta som utgångspunkt påbörjade vi studier om chefer och chefskap under kritiskt mediafokus. Målsättningen är att bidra med ett kunskapsunderlag som syftar till bättre och mer hållbar externkommunikation. Eftersom det finns lite skrivet om ämnet har vi valt att göra kvalitativa djupintervjuer med chefer inom vård och omsorg som har erfarenhet av personligt och negativt personifierat mediafokus. Dessutom har vi intervjuat personer i deras närhet inom organisationen (t ex över-/underordnad chef, kollegor eller informations- och kommunikationsfunktioner) samt anhöriga. Den första delstudien fokuserar chefen som individ och hur det påverkar dem själva, i deras funktioner som chef samt i deras privatliv.

Personifiering kan påverka både chefen och chefskapet
Studien belyser hur graden av negativ personifiering påverkar graden av de negativa konsekvenserna. Personifieringen i sig tycks grunda sig på den osäkerhet som cheferna beskriver och som kan härledas till chefens egen förmåga att separera funktion och person under hård press, hur chefen möts av och hanterar starka kulturer och organisationspolitiska intressen inom den egna organisationen samt till förståelsen för chefskap och medias roll i ett bredare samhällsperspektiv. Dessa förhållanden samspelar. En chef som har en god förmåga att separera sin funktion från sin person kan ändå känna osäkerhet om den egna organisationen eller media/samhälle personifierar. På samma sätt kan en organisation som backar upp den enskilde chefen staga upp en chef som själv har svårt att separera sin funktion med sin person. Förutsägbarhet genom strategier och tydlig rollfördelning där man vet hur den egna organisationen backar upp tycks kunna minimera de negativa effekter som negativ massmedial fokusering ibland kan orsaka.
Chefer beskrev tydligt att man som chef ser risken att utsättas för massmedial press och att det är en normal del av deras uppdrag. Flera har tagit del av massmedial träning och tyckte att det har varit bra, men dessa utbildningar ansågs inte förbereda dem inför att bli personligt fokuserade på ett negativt sätt. Resultatet visar även på ett behov av en strategi kring vad som skall göras då massmedia fokuserar verksamheten eller individer inom den och vem som bör uttala sig och möta media. Idag tycks det vara så att rollen som informatör ofta är otydlig under dessa händelser. I något fall hade samarbetet mellan chef och informationsavdelning varit tät och i det fallet upplevde sig chefen inte lika utsatt. Flera av de intervjuade personerna i chefernas närhet (det vill säga underställda, överordnade, stabspersoner eller anhöriga) angav att de uppfattade att de utsatta ledarna hade svårt att ta emot hjälp och stöd under själva händelsen. Därför skulle rutiner för rutinmässigt stöd vid potentiella massmediala drev kunna underlätta för cheferna att ta emot hjälp.
Man kände ofta till hur medias intresse startade. De beskrev att personifieringen av chefen i konflikten ofta startades inifrån den egna organisationen, där media användes av de anställda som ett sätt att få igenom en förändring som man inte upplevde sig få gehör för. Många beskrev att detta händelseförlopp, d.v.s att det var personer och grupper inom den egna organisationen som påkallade medias intresse, också till stor del bidrog till känslan av ensamhet. Man kände sig utpekad som orsak till händelsen som startade medias intresse. Man beskrev en osäkerhet kring vad för internt stöd man hade och vem man kunde lita på. Flera beskrev hur den egna organisationen inte ställde sig bakom dem utan de fick stå till svars ensamma. Det var en otrygghetskänsla som kunde innebära att man drog sig undan och kände ensamhet då den massmediala fokuseringen var som störst.
Det framkom även ett mer långsiktigt behov av kulturförändring i ledningsgrupper mot att man sluter upp då någon utsätts för press. Frånvaron av stöd från ledningsgruppen kunde vara den främsta orsaken till upplevelse av ensamhet och utsatthet. Det fanns också berättelser om chefer som känt ett visst stöd, men att detta främst skett officiellt utan inofficiellt såsom i korridoren eller i fikarummet. I de fall där man inte alls fått stöd tenderade man att på samma sätt inte ge underordnade det stöd de behöver och t.o.m. uttalar behov av, dvs att cheferna förväntar sig samma tålighet av underordnade som de själva uppfattade sig ha utvecklat.
Flera beskrev att de utvecklat en mental styrka där de har blivit allt mer vana vid att inte låta sig påverkas av felaktiga personliga bedömningar från massmedia. Många beskrev sig som uthålliga, robusta, härdade och med en mobiliserad motståndskraft. Man medgav att erfarenheterna av att bli personligt fokuserade i media hade påverkat dem som individer, men de hade det stora svårt att ange med exempel hur detta hade påverkat dem. Då samma fråga om hur den utsatta chefen påverkats ställdes till de omgivande personerna beskrev de en ökad isolering, i viss mån ökad hårdhet, distansering samt i viss mån sämre prestationer då man i högre grad drog sig för att fatta beslut som kunde väcka uppmärksamhet. De omgivande personerna beskrev också att de utsatta cheferna hade en väl utvecklad mental styrka, vilket lyftes fram som något nödvändigt och konstruktivt. Samtidigt belystes nackdelarna, där det gavs exempel på en ökad tuffhet som lett till att lyhördheten avtagit.

Ensamhet i chefsrollen
Intervjuerna med chefer som har negativa erfarenheter av mediafokus ger bilden att chefen ofta står ensam. Även våra tidigare studier styrker resultaten av chefers ensamhet och bristande möjligheter till kommunikation inom organisationen. I observationsstudier har vi t ex sett att chefer i sjukvården i genomsnitt samtalar med sin egen chef ”öga-mot-öga” i mindre än 1% av den totala arbetstiden (Arman et al 2009). Chefers möjligeter att få återkoppling på problematiska situationer och egen stress kan hindras av uppfattningar om att föra vidare kritik som chef på olika nivåer kan ge intryck av att ha misslyckats med uppdraget, att den egna chefen själv är relativt maktlös att påverka situationen och att chefer som är ”lojala uppåt” är de som rekryteras (Tengelin mfl 2010).
Resultaten visar på den enskildes förmåga att hantera negativ massmedialt fokus i hög grad påverkas den egna organisationens och massmedias personifiering av den enskilde. Det tycks dock vara så att även om man själv varit personligen utsatt i media, så hade man inte erbjudit stöd till sina underställda chefer då de utsätts på liknande sätt. Frågan är om detta är en konsekvens av en ökad distansering eller ökade krav?
Inom socialpsykologin finns en teori om som kallas The Fundamental Attribution Error. Den är fundamental eftersom det är något som alla tenderar att göra. The Fundamental Attribution Error handlar om är att vi oftast förklarar andras beteenden med interna orsaker, det är deras personlighet, det kommer "inifrån", medan vi oftast förklarar vårt eget beteende utifrån externa orsaker det vill säga omständigheter runtomkring. En orsak till denna förklaringsmodell är att vi själva känner till alla omständigheter runtomkring vårt liv och våra beslut. Därmed känner vi också till en del information som ligger till grund för agerandet. Hos någon vi inte känner finns inte denna information utan vi tenderar att tillskriva andra egenskaper som det inte finns belägg för och som personen ifråga sällan kan försvara sig emot. På grund av denna brist på information när vi bedömer andra människor blir ofta våra bilder av andra onyanserade eller felaktiga (Tetlock, 1985).
Förändringar i tillgänglighet är frågor som har ett stort intresse bland allmänheten att följa och påverka. Chefer med bakgrund från privat verksamhet kan uppfatta det som illojalitet mot sin organisation när medarbetare vänder sig till journalister för att kunna påverka organisationsförändringar istället för att föra fram sina synpunkter inom organisationen (Choi, 2010). I flera av de fall vi hittills studerat har medarbetare i de berörda organisationerna varit informationskällor till media. Sker detta helt enkelt utifrån att medarbetarna är medvetna om och proaktivt använder sig även av aktörer utanför organisationen i samspelande processer för att påverka beslut (McNulty & Ferlie 2002) och därvid utnyttjar de logiker för transparens som ska prägla offentliga organisationer? Eller är det för att gehöret för synpunkter nedifrån och uppåt i linjeorganisationen (”bottom-up”) upplevs som bristfälligt och osäkert som medarbetare vänder sig till media för att kunna påverka viktiga beslut som rör verksamheten? Flera tidigare studier beskriver hur påverkan nerifrån och upp i organisationen sker genom professionella gruppers, framför allt läkares, användande av såväl formella som informella kommunikationsvägar (Degeling, Choi 2010) samt genom samspel mellan professionella grupper, media och politisk opposition (särskilt i valtider) (Choi 2011). Choi (2010, 2011) menar på att i de fall där chefen i förändringsarbeten är alltför styrande kan de interna krafterna komma att använda sig av externa kanaler såsom media och oppositionspartier för att påverka utvecklingen. I professionella organisationer är chefers möjlighet att kontrollera och styra över verksamhetsrelaterade aktiviteter begränsade på grund av att dessa kräver ett stort professionellt kunnande. Genom att vända sig till media, som i vissa fall beskriver chefens personliga brister, kan chefens legitimitet minskas rejält både internt och externt.

Resultaten indikerar att en del av ledningsgrupperna runt de berörda cheferna inte slöt upp kring chefen utan tenderade att förhålla sig förhållandevis passiva. Det kan vara så att det långsiktigt finns ett behov av en kulturförändring i ledningsgrupper, där man samarbetar och delar ansvaret för kommunikation med media. Slutsatser från ovanstående studier var att chefskap i sjukvården bör inkludera en djupare medvetenhet om och förhållning till dessa multipla logiker och intressen samt prioritera tid för interna kommunikationsprocesser för att ha bättre möjligheter att påverka styrningen i praktiken. Med andra ord har den egna organisationen som chefen tillhör troligtvis alla möjligheter att påverka förloppet och graden av den negativa personliga fokuseringen från media. Fokus bör i förflyttas ifrån medias arbete till den inomorganisatoriskt arbete och internkommunikation då det riktas kritik mot verksamheten.