Dyra arbetstvister måste bli billigare!

Min dotter brukar säga till mig att jag ska släppa sargen och komma in i matchen. Hon menar väl antagligen att hon tycker att jag är mossig i största allmänhet. Eller så menar hon att jag ska svara på frågan hon ställt, när jag nu kan det.

Hur det än förhåller sig med hur jag ska tolka innebörden av uttrycket kan jag ibland få intrycket att jag ska vara litet mer realistisk. Att vara realistisk när det gäller tolkning av existerande arbetsrättsliga lagar är en sak. Men att vara det när det gäller förändringar av dessa lagar känns som det är en helt annan sak. Många av våra arbetsrättsliga lagar kom till i mitten på sjuttiotalet och är faktiskt anpassade för en annan verklighet än den som vi har idag. Det finns en hel del regler i nu gällande lagstiftning som definitivt borde anpassas till dagens verklighet. Släpp sargen! Jag tänker till exempel på reglerna i anställningsskyddslagen LAS om vad som gäller om det uppstår en tvist om en uppsägnings giltighet. Beträffande dessa regler har också en utredning nyligen lagt fram ett förslag om förändringar (SOU 2012:62). Nu gällande regler kan kortfattat sägas innebära att om en arbetstagare ogiltigförklarar en uppsägning ska arbetstagaren gå kvar i anställningen till dess tvisten är slutligen avgjord. Detta innebär naturligtvis en mycket stor påtryckning mot arbetsgivaren eftersom en genomsnittlig tvist av detta slag som börjar handläggas i Arbetsdomstolen (s.k. A-mål) tar ett och ett halvt år från uppsägning till dess AD meddelar dom. Om målet istället börjar i en tingsrätt med överprövning i Arbetsdomstolen kan handläggningstiden bli ungefär den dubbla.

Det här är från ett arbetsgivarperspektiv naturligtvis inte bra. Under tvisten ska arbetstagare fortsätta arbeta, med de problem som det eventuellt kan medföra. Det är ju naturligtvis beroende på den enskilda situationen. Men ibland kanske arbetsgivaren ser sig nödgad att inte låta arbetstagaren arbeta vidare. Detta kan ju de facto innebära att arbetsgivaren måste betala ut lön under tre år till en arbetstagare som inte utför något arbete. Dessutom löper arbetsgivaren risken att få betala skadestånd för en felaktig avstängning även om uppsägningen skulle visa sig vara sakligt grundad. Skulle domstolen komma fram till att uppsägningen inte var sakligt grundad kan arbetsgivaren ”köpa sig fri” från domen enligt 39 § LAS till det ”facila” priset om 32 månadslöner om arbetstagaren varit anställd i minst tio år. Var och en som läser detta borde väl förstå att den lilla arbetsgivaren inte på långa vägar mäktar med en dylik situation. Sådana ekonomiska muskler finns naturligtvis inte. De befintliga reglerna måste ändras till regler som är litet mer förankrade i dagens verklighet där det är små och medelstora arbetsgivare som torde komma att stå för det stora flertalet anställningar i Sverige.

Utredningens förslag till nya regler i LAS kanske inte är perfekt, men det skulle i alla fall innebära väsentliga lättnader för små och medelstora arbetsgivare. Reglerna om uppsägningstvister och dess kostnader måste förändras.

Göran Smedberg



För mycket detaljer?
Umeå kommun har gått långt när man anlitat ett företag för att utföra arbetsförmågebedömningar på personalen. Frågor som ”kan du gråta när du är ledsen?” och ”är din avföring växlande trög/lös?” finns i frågeformuläret. Inte konstigt att personalen och fackföreningarna protesterade.

Snusmuta inom EU
Mitt i den ekonomiska krisen där många ifrågasätter euron och kommer en rapport om en mutskandal där en kommissionär anklagas för att ha försökt få ekonomiska fördelar i utbyte mot inflytande över lagförslag om snus. Ersättningen var avsevärda belopp som skulle betalas i euro. Tydligen finns det fortfarande kvar litet förtroende för denna valuta…