Jag kan inte vara sjuk idag – ingen annan kan nämligen göra mitt jobb! Det här är en känsla som jag tror att många känner igen sig i. Känslan av att vara oumbärlig på arbetsplatsen. Att vi människor har en tendens att överskatta vår egen betydelse, förmåga, popularitet etc är ett väl studerat fenomen. Men det stannar inte där. Vi tror också att vi är bättre än andra i vår omgivning. Ni kanske har hört talas om ” the Lake Wobegon effect” – den mänskliga benägenheten att överdriva sina egna förmågor. Namnet kommer från den fiktiva staden där alla barn är bättre än genomsnittet. I Kairos Futures undersökningar finns många exempel på det här fenomenet. I en nyligen genomförd arbetsmarknadsstudie kunde vi konstatera att nio av tio svenska anställda anser att de själva är kreativa. Knappt hälften av de anställda anser dock att de har kreativa kollegor. Och två tredjedelar av de anställda påstår att de är mer kreativa än sina kollegor. Det är bara ett exempel i raden av många.
Numera vill alla ha mycket feedback från chefen. Särskilt unga medarbetare – de behöver bekräftelse på att de presterar och gör ett bra jobb. Det är inte alltid så lätt att ge konstruktiv feedback till sina medarbetare. Men hur lätt är det egentligen att ta emot feedback? Att få höra att man har områden som kan förbättras, att få tydlig återkoppling på uppgifter som bör kunna genomföras bättre genom att göra på andra sätt. Särskilt svårt blir det kanske när många av oss tror att vi är bättre än våra kollegor och har en självbild som inte motsvarar kollegornas eller chefens bild av oss. Vi bör kanske tala om konsten att ta emot feedback lika mycket som vi talar om konsten att ge feedback. Vad är problemet med att man anser sig bättre än kollegorna? Är det inte bara bra att vi tror mycket om oss själva? Nej, risken är att vi tror att våra egna idéer alltid är bäst och blir dåliga på att lyssna på andra. På så sätt kan många goda idéer gå till intet.