Tre ord som kan verka oförenliga. Men inte för Catarina Alexon. Hon är den enda västerländska kvinna någonsin som varit chef i ett helägt saudiarabiskt företag i Riyadh. Vi har en ensidig bild av Saudiarabien menar Catarina.. De positiva sidorna nämns aldrig.

Text: Eva Brandsma

Catarina Alexon har en bakgrund inom media och kommunikation världen över. Hon har bott och arbetat i, eller med, större delen av jordens länder. Bland annat varit marknads och kommunikationsdirektör för en press- och kommunikationsbyrå i London.

Catarina har genom sitt internationella arbete byggt upp ett stort kontaktnät över hela världen – även i Saudiarabien. Efter att ha varit där under några månader för att skriva för en tysk affärstidning, blev hon headhuntad som marknads– och kommunikationsdirektör till ett stort saudiarabiskt företag. Därmed blev hon den hittills enda västerländska kvinna någonsin på en sådan position.

Idag bor Catarina Alexon i Helsingborg och arbetar som konsult. Vi ses på ett café i Malmö – höstkylan biter i kinderna. Den torra ökenhettan i Riyadh är långt borta. Men det är inte bara klimatet som skiljer – hela samhället är radikalt ett annat. Och mest skiljer det sig för kvinnor.

Safari Group företaget där Catarina anställdes är ett så kallat konglomerat med 10 000 anställda. Företagen inom den stora saudiarabiska företagsgruppen driver bland annat flygtrafiken i landet, flygplatser och sjukhus, bilföretag, teknik, resebyråer och investeringsverksamhet.

Catarinas uppdrag på huvudkontoret var att ansvara för och utveckla marknadsföring, affärsutveckling och kommunikation. Hon satt även i ledningsgruppen. Jobbet innebar hög lön, ett klädkonto, chaufför med bil och bostad som hon själv valde och alla kostnader såsom el och vatten betalda. Dessutom fick hon en gratis hemresa om året.

Saudiarabien beskrivs ofta som ett av världens mest kvinnofientliga länder. En fundamentalistisk tolkningen av koranen, kallad wahhabism, råder. De religiösa ledarna har stor makt och har hjälp av den religiösa polisen. Även om dessa regler inte är juridiska bundna är det de som råder. ”Lagarna” förbjuder kvinnor att köra bil och kräver att kvinnor och män lever åtskiljda i samhället, kvinnor ska vara täckta och får inte visa sig ute ensamma.

Catarina Alexon suckar lite. Hon menar att bilden är betydligt mer komplex och att Saudiarabien sakta men säkert håller på att ändras. Alltför många som aldrig ens besökt landet ger expertuttalanden.

Hon säger att man som kvinna kan i stort sett göra vad man vill. Men man får vara lite smart.

De muslimska kvinnorna är generellt helt täckta – de bär en hijab eller niqab, som i olika grad täcker ansikte och framförallt håret. En del använder till och med långa svarta handskar som döljer huden på händer och armar.

- Det behöver man inte som västerländsk kvinna, säger Catarina.

Däremot hade hon alltid på kontoret en lång svart särk, en så kallad abaya. Det är verkligen inte hennes favoritplagg men det var faktiskt praktiskt.

– Man behövde inte fundera på vilken dräkt man haft på sig i det senaste mötet. Vem man än skulle träffa hade man på sig en abaya. Synd att abayan är så lång att man ofta snubblar på den..

I väskan hade Catarina alltid med sig en tunn svart själ att droppa över huvudet om det behövdes. När Kung Abdullah tog över år 2005 var en av hans första åtgärder att förbjuda den religiösa polisen att vistas i köpcentra så det gjorde att icke muslimska kvinnor kunde vara barhuvade.

– Det hände bara vid ett par tillfällen att jag behövde slänga sjalen över huvudet för att jag stött på dem.

Enligt Utrikespolitiska institutets landguide strävar Kung Abdullah efter förändring i landet. Under hans tid har också utbildningssystemet förändrats och kvinnor tillåts delta mer i både politik och arbetsliv. Balansen mellan religiösa krafter och traditioner och utveckling till ett modernt samhälle är en svår uppgift. De religiösa finns överallt och motverkar förändring. Så Kung Abdullah gör det sakta men säkert för att inte skapa för mycket motstånd. Han vill att kvinnor ska vara en naturlig och fungerande del av samhället och näringslivet.

– Enligt våra gemensamma vänner är han en genuint god beduin, säger Catarina. Och tillägger att han är väldigt populär bland saudierna.

Kvinnor har just fått rösträtt i kommunval och de kan väljas in på politiska poster utan att familjens manliga överhuvud godkänner det. Men de får fortfarande inte köra bil. Kungen gjorde bedömningen att det var viktigare att få rösträtt och ställa upp som kandidat i val än att köra bil. Och de religiösa böjde sig för det.

– Jag är lite förvånad över det fokus som lagts på att kvinnorna inte får köra bil. Vem vill köra i den trafiken? De som har pengar, vilket är många, har chaufför. Beduinkvinnorna kör i öknen och en del kvinnor från eliten kör i städerna med nästan svarta rutor.

– Så fort något positivt händer med kvinnofrågan i Saudiarabien dras det upp att kvinnor inte får köra bil upp. Är det inte viktigare att få rösta och ställa upp som kandidater i val?

Bilden av kontoret mitt inne i Riyadh målar Catarina upp framför mig. Kvinnor och män jobbar avskiljda från varandra. Kvinnorna rör sig i svarta dräkter, männen i vita, Catarina fick välja mellan att sitta med de andra kvinnorna – sekreterare och administrativa personal. Eller ha ett eget rum. Hon valde eget rum vilket hon inredde med möbler från Ikea – Ektorps soffa till exempel, vilket stod i bjärt kontrast till den övriga inredningen. Men trots segregationen gick Catarina omkring på de olika avdelningarna som hon ville.

Catarina berättar att det är en enorm byråkrati i saudiarabiska företag. Det drabbar alla. Den första tiden när hon ville få något gjort, gick hon och pratade med personen ifråga och man bestämde hur man skulle gå tillväga. Men ingenting hände eftersom det inte gjorts skriftligen, vilket är ett måste för att få något gjort. Högsta chefen fattar de flesta beslut och han måste ge tillstånd till att pengar spenderas.

– Först tyckte jag det var enormt irriterande eftersom det gjorde att allt tog längre tid.

Men det fanns en stor misstanke att medarbetare skulle förskingra pengar om de fick chansen, en befogad misstanke enligt Catarina. Och för att skydda sig från stöld drabbades även dem i ledningsgruppen.

Ledningsgruppen var i och för sig på åtta personer – men den fungerade på sin höjd som en rådgivande grupp eller en grupp som levererade information. Vd var tillika styrelseordförande och han bestämde i stort sett allt själv. Alla var män förutom Catarina och ägarens assistent som också var kvinna. De flesta var saudier, men också en engelsman. Han visade sig bli en stor hjälp för Catarina att lära sig navigera i det saudiska arbetslivet. När Catarina blev chef gick hon i de fällor hon tror att västerlänning lätt går in i.

– Jag försökte leda, involvera och motivera de anställda, lyssnade och var vänlig. Men då dök de anställda inte upp. När man var vänlig trodde de att de kunde göra vad som helst.

Hon fick lära sig att det sättet att leda inte fungerar. Man måste säga ifrån mer än hon var van vid från resten av världen.

– Ge order helt enkelt.

De ett och halvt åren som chef har gett fantastisk erfarenhet något hon inte vill vara utan. Men flera faktorer gjorde att hon valde att säga upp sig.

Klimatet blev för hårt. Med luftfuktighet på mellan 5 och 10 procent var den heta ökenluften extremt torr. Hon fick andningssvårigheter och början till astma.

På kontoret fick hon också problem.

– Två saudiska män i ledningsgruppen ville bli av med mig och jag utsattes för ett maktspel.

Det innebar att småsaker som något stavfel i en trycksak förstorades upp till en jättegrej. De ringde den religiösa polisen och tipsade om att en västerländsk kvinna arbetade där utan att använda en separat ingång för kvinnor. Det började spridas klagomål på att hon inte var på kontoret kl 8.00, trots att hon hade ett avtal som innebar att hon inte hade fasta tider. Catarina hade aldrig tidigare råkat ut för män som agerade på det viset och hon trodde att det var ett saudiskt fenomen. Till alldeles nyligen.

- När jag läste Ebba Lindsös bok “Livet, makten och konsten att vara sig själv” förstod jag att samma taktiker används till och med i Sverige. Vad hon råkade ut för var betydligt värre. Inte minst för att pressen blandades in. Men hade jag inte haft problem med att andas och därför bestämt mig för att lämna Riyadh, hade jag förmodligen gått samma öde till mötes som Ebba Lindsö gjorde. Att något sådant kan hända i ett patriarkaliskt samhälle som Saudiarabien förvånar mig inte. Tycker att det är mer anmärkningsvärt att det händer i Sverige. “

Att vara chef och kvinna i Saudiarabien hade för henne mer fördelar än nackdelar.

- Alla ville träffa mig! Det innebar att jag hade möten med i stort sett alla som räknas i Saudiarabien. Kvinnor i affärsliver är en nyhet odh de tycker det är oerhört spännande att träffa en kvinna. Hade varit betydligt svårare för mig att få möten om jag varit man.

En sidoeffekt av det var dock att saudierna på grund av segregationen mellan könen alltid spekulerar i om hon hade ett förhållande med de män hon hade möte med.

– Men det hände inte bara mig utan alla affärskvinnor i landet.

–Det får man bara vifta bort och strunta i. Vilket är lätt för mig att säga eftersom jag bara hade behövt ringa någon i en maktposition om jag råkat illa ut. Kan man inte det kan man råka illa ut om religiösa polisen griper en.

Catarina ser många tecken på att kvinnorna verkligen vill förändra sin situation. Hennes väninna Lubna Hussein har haft en talkshow på saudisk TV i flera år. Förändringarna tror hon är betydligt mer på djupet än kläder och bilkörning. Kvinnor – de kvinnor som kommer från överklassen – är utbildade. Många kvinnor läser på universiteten i Europa och USA och skaffar sig toppexamina.

– De kommer inte att nöja sig med att vara så begränsade i sina val. Och eftersom de så passionerat vill ändra på sin situation kommer de att lyckas.

I Saudiarabien – liksom i hela mellanöstern – finns enorma mängder pengar. Rikedomen syns verkligen i form av guld och glitter, palats, egna flygplan och bilar. Men, menar Catarina, girigheten är inte annorlunda i Saudi än i andra delar av världen. Skillnaden mellan människor är dock enorm – och samtidigt som de rika är ofattbart rika finns det fattiga människor. Men manlig arbetskraft från Asien behandlas faktiskt ofta bättre i Saudiarabien än andra länder runt Persiska viken.

Efter Saudiarabien följde uppdrag i Kuwait och Dubai.

– Trivdes inte alls i Dubai för det är inte Mellanöstern. Närmare 90 procent av medborgarna är från utvecklingsländer, mestadels Asien. Araber och västerlänningar, inklusive emiraterna själva utgör bara ungefär 10 procent av befolkingen. Det är ett ytligt och, i min uppfatthing alltför glittrigt samhälle. Saudiarabien å andra sidan är genuint på gott och på ont.

Catarina tycker det är viktigt att fler svenska företag ser de möjligheter som finns för dem i Saudiarabien. Hon ser det som sitt uppdrag att hjälpa dem navigera i landet.

– Man kan inte generalisera och dra hela Mellanöstern över en kam. Skillnaderna är alldeles för stora. Den viktigaste marknaden i området är Saudiarabien och där finns oerhörda möjligheter.

Vilket är ditt viktigaste råd för den som vill börja arbeta i Saudiarabien?

– Det viktigaste är inte vem du är och vad du kan utan vem du känner. Och kom ihåg att du måste alltid ha möten med högsta chefen. Att förstå skillnaden mellan deras och vårt sätt att göra affärer är enormt viktigt. Glöm inte att arbitration inte kan vara i Saudiarabien för då vinner saudierna alltid, oavsett om de har rätt eller fel.

– Om du vill jobba i Saudiarabien är det bästa sättet genom ett multinationellt företag. Myndigheterna har bestämt att minska antalet expats för att ge saudierna jobben. “Saudization” är ett program som innebär att alla jobb ska gå till saudier. Det gör att enda sättet att få ett jobb i ett saudiägt företag är att bli headhuntad. Arbetsdepartementet håller på att successivt deportera asiater.

Och om man mot alla odds är kvinna och börjar att arbeta där?

– Var inte rädd, Saudiarabien är ett oerhört intressant land. Du lär dig mer där än någon annanstans. Nästan varje dag händer något du aldrig varit med om förut. Positivt eller negativt.

Enorm marknad

Fler svenskar borde söka sig till Gulfländerna. Här finns enorma affärsmöjligheter.

Det säger Peter Mårtenson som jobbar med rådgivning till svenskar som vill göra affärer med Mellanöstern och Nord–Afrika.

Text: Eva Brandsma

Peter Mårtenson har arbetat i länderna runt Gulfen i 23 år Han var bosatt i Dubai mellan 2001 och 2011 både som anställd Managing Partner för en stor internationell grupp och senare som egen företagare. Nu har han flyttat hem till Halland men företaget finns kvar i Dubai. På grund av sina erfarenheter är han nu anlitad som Sydsvenska Handelskammarens samarbetspartner för svenskar som vill starta företag i regionen, eller för företagare som söker agenter, kunder, distributörer till sina varor eller riskkapital ifrån regionen.

Intresset för att göra affärer med Mellanöstern är stort. Saudiarabien är idag bland Sverige topp 20 handelspartners. Men det finns enorma möjligheter som Peter Mårtenson inte tycker svenskar har förstått – inom infrastruktur, energi, hälsovård, turism, handel, Telekom, och IT.

– Bara Gulfländerna har tillsammans pågående projekt för över 7100 miljarder svenska kronor. Om denna potential vore mer känd skulle fler företag intressera sig för den här marknaden.

Han menar att det är betydligt lättare att göra affärer med Mellanöstern än med Kina. Fördelarna med att det är geografisk nära, liten tidsskillnad, bra kommunikationer och att folk i allmänhet pratar engelska.

MENA regionen, det vill säga Mellanöstern samt Nord-Afrika, är gigantisk med sina runt 380 miljoner invånare, vilket är fler än i EU.

– En relativt lätt marknad att lyckas i. Här finns mycket pengar.

Just nu bygger Saudiarabien en helt ny stad vid Röda Havet berättar Peter. Den kommer att rymma två miljoner invånare och ge en miljon jobb. Här behövs infrastruktur, skolor, bostäder, sjukhuset, sportanläggningar – ja allt som finns i en stad. Stora möjligheter även för västerlänningar att både jobba och göra affärer. Projektets budget är ca 630 miljarder kronor. Det finns fler liknande projekt som detta och här ser Peter Mårtenson enorma möjligheter för den som vill.

Befolkningen i hela regionen växer snabbt enligt Peter – och det är en av världens största ungdomsgenerationer som ska bygga sin framtid i Europas omedelbara närhet. Det gäller för regimen i Saudiarabien och hos grannarna att hållet folket nöjt för att minska risker för revolter.

Det som kallas saudi nationalization program ”saudization” har pågått sedan mitten av 90-talet. Det är ett system som tillkommit för att säkra jobb åt saudierna. Hur stor del av personalstyrkan som måste vara inhemsk har vuxit succesivt, idag måste hälften av de anställda vara saudier.

Denna trend börjar nu sprida sig till andra länder i regionen.

Saudization är en av de faktorer utländska företagare måste förhålla sig till. Det finns en hel del andra utmaningar.

– Den största utmaningen är att man måste hitta en lokal sponsor för sitt företag och den måste äga minst 51 procent.

Det finns vägar att komma runt det – som att etablera sig i till exempel Dubai och starta säljbolag i Saudi.

Varje marknad har sina speciella förhållanden som man måste lära sig att förstå. Det är så även här.

– Araberna är mycket duktiga affärsmän och förhandlare. De har 1000-åriga traditioner på hur man gör handel, så var beredda på hårda förhandlingar.

Att prata om en särskild ledarstil går inte enligt Peter eftersom det är så många olika nationaliteter som arbetar i företagen runt Gulfen, även i högsta ledningen.

–Men generellt kan man säga att det är tuffare än vad vi är vana vid. Arbetslagarna är mycket annorlunda jämfört med Europa, vilket gör att arbetsgivaren ställer villkoren och de anställda har en svag position. Fackföreningar är inte tillåtna.

– Långa arbetsveckor, hårda siffror och resultat, prestation och leverens är det som räknas.

Saudiarabien liksom de andra länderna runt Gulfen är diktatur med bristande mänskliga rättigheter. Är det moraliskt försvarbart att ha affärer med de här länderna?

– –Samma problem finns i Kina och där har man business. Det är en fråga man kan ställa sig med många länder vi handlar med.

Kommer frågan upp bland dem du träffar som vill etablera sig i Mellanöstern?

– Nej, aldrig.

Vad ger du för råd till kvinnor som arbetar i regionen?

– Ta seden dit du kommer och anpassa framförallt din klädsel beroende på land och bransch du jobbar i. Klä dig inte för ”utmanande”.