En struken skjorta mot ett skurat golv

För mig känns det enklare att vara jämställd i arbetslivet än privat. Och jag har ingen aning om varför. Kanske är de könsroller vi förknippar med privatlivet svårare att ändra än de som förekommer i arbetslivet.
Jag har haft en kvinnlig chef i femton år nu. Att arbeta som forskare är visserligen en ganska självständig syssla. Men det finns gott om tillfällen när det känns naturligt att stämma av med chefen. Och jag kan inte erinra mig ett enda tillfälle när jag reagerat på något oss emellan och kopplat samman detta med att min chef är kvinna. Det kan ju bero på att jag inte ser de patriarkala strukturer som jag naturligtvis också är en del av. Men jag tror inte det.
Många kollegor är kvinnor. Jag träffar dem på konferenser, workshopar och seminarier. Jag ser inte att vi manliga forskare skulle dominera de här tillställningarna. Exempelvis genom att ta stort utrymme i samtalen eller tillämpa härskartekniker i de diskussioner som många gånger kan vara både intensiva och förda med stort engagemang. Återigen kanske jag inte uppfattar könsmaktsordningen. Eller så har jag haft tur med de miljöer jag har hamnat i. Och jag har absolut ingen statistik att stödja mig på. Det här är bara mina intryck. Men jag får just den där känslan att vi alla är kollegor och att kön inte spelar någon roll. Åtminstone inte där i vardagslivet som forskare.
Hemma är det lite annorlunda. Jag har lagt beslag på inköp och matlagning. Men inte av några jämställdhetsskäl! Jag tycker det är avkopplande att laga mat. Jag lever med en kvinna som är en utmärkt kock men ingen matlagningsentusiast. Så uppdelningen föll sig naturlig. Hon sköter å andra sidan inredningsfrågor, blommor och allt det där med ordningen i köksskåpen, rengöring av ugnen, fönsterputsning och liknande. Jag dammsuger och våttorkar golven. Jag är nämligen ofta hemma när ingen annan är det och då går det både fort och enkelt. Alla i familjen, yngsta dottern undantagen, sköter sin tvätt själv. Vanligen glömmer jag min på tvättbordet varvid min livspartner tålmodigt viker den och lägger in i skåpen. Och det är hon som stryker mina skjortor. Tydliga drag av traditionella könsroller med andra ord även om det jag har ansvaret för både tar tid och ska göras ganska ofta!
Ett viktigt skäl till att vi är lite traditionella är att vi gör det som känns naturligt och som vi därför blivit duktiga på med tiden. Och det är väl just det som är könsroller – det som känns naturligt och man kan göra på rutin. Uppdelningen speglar även ett antal olikheter i vad vi tycker är viktigt och även prioriteringar är mer eller mindre inbyggda i könsrollerna. Hur vi delat upp hushållsarbetet präglas också av vad som passar våra respektive livspussel. Så vi har det nog som de flesta. Det som känns naturligt, viktigt och praktiskt visar sig stämma ganska väl med traditionella könsroller. Jag frågade hemma om vi har ett jämställdhetsproblem och fick svaret att det har vi inte: ”Vi har en jämställdhetslösning och dessutom en som passar just oss”. En ganska befriande tanke men också en som kräver viss integritet.



ROLLING STONES: Vår tids lösningar formuleras nästa alltid som ’utvecklingsbehov’. Detta ständigt upprepade mantra påminner oss även om att den som stannar upp lite kommer hopplöst efter i just utvecklingen.

RÄTT: 100 av 200 kvinnor i Almis projekt Styrelsekraft har fått styrelseuppdrag. Att synliggöra duktiga kvinnor och att med hjälp av mentorer skapa kontakter verkar ha varit ett bra koncept.

FEL: SvD:s granskning av de fyra stora revisionsfirmorna har visat många tveksamheter i hur dessa arbetar. Sektor efter sektor i samhället, där förtroende är helt avgörande, visar brist på just detta.