En mycket vanlig fråga som jag får är om man kan säga upp en arbetstagare på grund av dåliga arbetsprestationer. Mitt svar på frågan är att det är svårt att komma upp i kvalitén saklig grund för uppsägning när en arbetstagare presterar dåligt. Det krävs nämligen att arbetstagaren presterar väldigt dåligt, eller uttryckt på ett annat sätt, att prestationen väsentligt understiger vad arbetsgivaren normalt borde kunna räkna med. Jag brukar ibland visa en bild där jag har rangordnat olika typer av misskötsamheter och rangordningen utvisar mycket förenklat och med viss felmarginal hur allvarligt Arbetsdomstolen ser på olika typer av misskötsamhet. Just dåliga arbetsprestationer finner vi längst ned på listan. Eftersom jag får dessa frågor ganska ofta drar jag slutsatsen att det finns många arbetsgivare som har problem med underpresterande arbetstagare. En av dessa arbetsgivare hamnade i Arbetsdomstolen med ett ärende som rörde en uppsägning av en underpresterande arbetstagare. Domen AD 2014 nr 26 gällde en arbetstagare som led av sömnapné och som sagts upp från anställningen vid ett företag. Sömnapné kan kortfattat beskrivas som upprepade, ofrivilliga andningsstopp i sömnen. Arbetstagaren, som hade varit anställd sedan 1972, menade att arbetsgivaren sagt upp honom på grund av sjukdomen och att man förutom att bryta mot anställningsskyddslagen även brutit mot diskrimineringslagen. Arbetstagaren yrkade både allmänt skadestånd och diskrimineringsersättning av arbetsgivaren. Arbetstagaren var fackligt aktiv och var klubbordförande under 2011 till början av 2013.
Arbetsdomstolen redogjorde i domen för de rättsliga förutsättningarna i målet, d.v.s. hur diskrimineringslagstiftningens och anställningsskyddslagens regler fungerar, och anförde att lagarna ställer samma krav på skäliga anpassningsåtgärder när det gäller arbetstagare som till följd av skada eller sjukdom har nedsatt arbetsförmåga. Beträffande arbetstagarens arbetsprestation sätter domstolen mycket stor tilltro till arbetsledarens berättelse. Av berättelsen framgick att arbetstagaren presterade ca 30 procent jämfört med övriga och att arbetsgivaren påtalat bristerna för arbetstagaren och även sagt att uppsägning kan bli aktuellt om det inte skedde någon förbättring. Arbetsgivaren menade vidare att det inte fanns några arbetsuppgifter vid företaget som arbetstagaren klarade. Domstolen konstaterade att arbetstagaren presterade väsentligt sämre än arbetskamraterna och att han inte varit sjukskriven för sömnapné. Det var inte heller utrett om han presterade bättre efter viss behandling av sömnapnén. Istället menade domstolen att det inte fanns någon anledning att anta att arbetstagaren, som under flera år tillbaka haft lättare, anpassade arbetsuppgifter och arbetstid, genom ytterligare åtgärder skulle kunna förbättra sina prestationer. Någon möjlighet att omplacera arbetstagaren fanns inte. Således kom Arbetsdomstolen fram till att arbetstagaren presterat väsentligt mycket sämre än andra anställda, trots att han haft lättare, anpassade arbetsuppgifter och anpassad arbetstid samt att någon förbättring inte märkts. Ytterligare anpassningsåtgärder kunde enligt domstolen inte antas förbättra arbetsprestationerna. Domstolen kom fram till att oavsett om de bristande arbetsprestationerna berott på sömnapné eller inte förelåg det saklig grund för uppsägning. Domstolen satte större tilltro till arbetsgivarens berättelser och menade att uppsägningen inte berott på sjukdomen i sig utan på grund av de bristande arbetsprestationerna. Noteras bör att arbetstagaren de facto inte varit sjukskriven för sömnapné och att parterna varit ense om att arbetstagaren inte somnat när han utfört arbete i produktionen. Målet behandlades som sig bör, som ett mål om bristande arbetsprestationer och egentligen inte som ett mål som handlar om uppsägning på grund av sjukdom.
Advokat Göran Smedberg
Cross Advokater
