Jeanette Fors-Andrée, medierådgivaren och krishanterare.
Foto: Getty Images / Emily Dahl
1 Isabella (Rebecka Edgren Aldén & Isabella Löwengrip)
2 Konsten att höra hjärtslag (Jan-Philipp Sendker)
Krishantering}
Drevet mot Stadsteaterns chef Benny Fredriksson under #metoo och det som hände sedan, att han valde att ta sitt liv, grep tag ordentligt i medierådgivaren och krishanteraren Jeanette Fors-Andrée. Händelsen fick henne att undra; vem stöttar chefer när de är under attack?
– Det pratas inte så mycket om de människor som utsätts för hårda granskningar och drev. I mitt jobb kommer jag nära och får se hur tungt det kan vara att bli utsatt för grova påhopp och anklagelser offentligt. Många gånger finns viljan att göra rätt men det är svårt för den som inte har erfarenhet av krishantering.
I din bok skriver du bland annat att det är viktigt med handlingskraft men inte hur som helst, varför då?
– När en granskning rullas ut händer saker väldigt snabbt. Här handlar det om att skapa så mycket kontroll det går i en oförutsägbar situation. Det är viktigt att inte bemöta kritik med taggarna utåt. Det förvärrar bara situationen. Men det funkar inte heller att gå med på medias givna dramaturgi och lägga sig platt. Då blir man en vindflöjel. När jag kommer in som krishanterare är det ofta panik och rädsla som styr agerandet. Den som står vid frontlinjen och möter media måste själv ta makten.
Det är de sensationslystna och integritetskränkande metoderna jag är kritisk till.
Jeanette Fors-Andrée
Hur tar man makten i en sådan situation menar du?
– Det handlar om att göra rätt saker vid rätt tidpunkt. Kan en intervju till exempel vänta lite? Har vi gjort något fel? Vilka åtgärder ska vi i så fall vidta för att korrigera felstegen? Och hur bemöter man kritik med saklighet och struktur i stället för att göra för snabba och impulsiva uttalanden? Genom att bemöta sakfrågan på rätt sätt, ebbar kritik ofta ut. Det är ren krishantering egentligen; ringa in ”faran” och göra vad man kan för att begränsa skadan. Både när det gäller förtroendekapital och på ett personligt plan.
Det brukar ju heta att har man gett sig in i leken får leken tåla…
– Det stämmer att många kriser är självförvållade och jag menar inte att det är fel att granska makthavare och företag, tvärtom. Det är de sensationslystna och integritetskränkande metoderna jag är kritisk till. Har man en ledande samhällsposition måste man klara att bli granskad och svara på kritiska frågor men samtidigt få fram den egna agendan – det bygger förtroende.
Men många gånger har ju faktiskt chefen eller politikern gjort fel, känner du inte att du ställer dig på fel sida?
– Det finns många osunda organisationer och det finns ledare som inte förstår eller ser vad som funkar bäst för att skydda sitt förtroendekapital. Jag har två principer: jag dömer ingen och tycker att alla förtjänar en krishanterare precis som alla har rätt till en försvarsadvokat. Alla behöver någon som är brutalt ärlig och som kan säga:” så här kan du inte göra för då blir det ännu värre”.
