The laws of connection (2024) av David Robson

Det är när vi delar vårt inre – våra tankar, känslor och erfarenheter som sociala band skapas. När vi upptäcker att vi har gråtit till samma låt, skrattat åt samma skämt som band uppstår. När vi tillsammans minns hur jobbigt det var med matteläxan eller delar minnet av hur det kändes att lära sig cykla händer något mellan oss.

Det som sker är att vi ”delar verklighet”. Det här något centralt i David Robsons nya bok The Laws of Connection. Lustigt nog har mer formella samband som att vi är i samma ålder, har gått på samma gymnasium eller jobbar inom samma yrkesområde inte lika stor betydelse för hur vi delar verklighet.

Det är när vi vet att någon annan tänker, känner och uppfattar händelser på ungefär samma sätt som vi själva som vi får en känsla av att de kan förstå oss.

När vi saknar personer att dela verklighet med känner vi oss som långväga besökare i vår egen vardag, på jobbet eller i sociala sammanhang. Det är som om vi talar ett helt eget språk som ingen förstår.

Vi vet alla vid det här laget att det är ganska få saker vi kan påverka för att leva ett långt liv. Inte röka, dricka måttligt, sova tillräckligt, motionera, äta nyttigt och låta bli att stressa. Men våra sociala band har visat sig ha lika stor innebörd. Det behöver inte betyda att ha många vänner, men det är tydligt hur värdefullt det är att ha en vän eller några djupare relationer.

Om vi saknar sociala band går vi miste om möjligheter och positiva händelser som potentiellt kan uppstå. Men det handlar också om att när vi känner att det finns personer runt oss som vi kan vända oss till för stöd, vågar vi mer. Och när vi vågar mer, utvecklas vi snabbare.

David ger oss 13 strategier för att bygga dessa band. De är lätta att förstå och det är lika enkelt att förstå varför det funkar.

David Robson vetenskapsförfattare som specialiserar sig på människans hjärna och våra beteenden. Han har tidigare arbetat som redaktör på New Scientist och journalist på BBC Future.

Job Therapy (2024) av Tessa West

Är jobbet en plats som stöder mig så jag kan bli den jag vill vara eller håller det sakta på att förändra mig till det sämre? Vad skulle i så fall alternativet vara? Svåra men viktiga frågor.

Det finns en allmän uppfattning om att när vi inte mår bra på jobbet, beror det på tråkiga arbetsuppgifter, hög arbetsbelastning eller en dålig chef. Tessa West visar i sin nya bok Job Therapy att det finns djupare psykologiska orsaker.

Det kan helt enkelt handla om att ”vi har vuxit ifrån varandra” – jobbet och jag. Antingen har det jobb vi en gång älskade långsamt förändrats och känns inte längre igen, eller så har vår identitet utvecklats i en riktning som inte längre passar ihop med jobbet.

Den här dynamiken blir särskilt utmanande när det vi gör yrkesmässigt utgör en stor del av vår identitet, eller när det nätverk vi har byggt upp under många år helt och hållet är knutet till vårt yrke eller jobb. En eventuell dissonans mellan jobbet och jaget blir ett ordentligt problem.

Ett mål med boken är att hjälpa läsaren att identifiera sina unika stressfaktorer för att på ett bättre sätt kunna avgöra hur hon eller han skall styra sin karriär. Det är inte allt på vårt jobb som stressar oss och det är inte hela identiteten som står på spel. Det visar sig att det finns uppgifter, situation, delar av jobbet som krockar med delar av jaget och det är här en dissonans och stress uppstår. Det här är något som går att analysera och adressera.

Det är här vi finner förklaringen till bokens titel; att använda insikter och metoder från terapi för att belysa våra förväntningar på jobbet i relation till organisationens behov och yrkesvardagen.

Missuppfatta mig inte! Det är inte en uppmaning att byta jobb. Boken utgör ett analysverktyg för att bättre förstå hur det är möjligt att göra kloka karriärval.

Det är lika nyttig läsning för arbetsgivare, ledare som det är för alla som rör sig på arbetsmarknaden.

Tessa West är professor i psykologi vid New York University och en ledande expert inom forskning om interpersonell kommunikation.

Tribal (2024) av Michael Morris

När vi känner tillhörighet i arbetslaget, organisationen, religionen, som gamer, surfare, cyklist eller i politiken är det stamdynamiken som är i spel. Det är i gruppen vi skapar vår förståelse. De andras beteendemönster påverkar oss – och vi påverkar dem. Föräldrar, chefer och kändisar är förebilder. Vi upprätthåller traditioner och känner en skyldighet att värna om dem.

Samtidigt har begreppet stam ett tungt negativt bagage. När europeiska upptäcktsresande stötte på olika folkgrupper kopplade de ordet stam till föreställningar om primitiva samhällen och barbariska seder. På så sätt färgades ordets innebörd och reducerades till något nedvärderande. Idag klandrar vi stamdynamik för allt från överdriven konformism och innovationsfattigdom till polarisering, diskriminering och krig. Detta ifrågasätter Michael Morris i sin nya bok Tribal.

Michael vill återge begreppet sin ursprungliga betydelse med en mycket mer positiv innebörd och betona vikten av att dela en kultur, och hur en gemensam kultur är det som gör att vi kan bygga saker tillsammans. Michael beskriver hur en stor del av vår gemensamma historia präglas av olika stamsystem och stamkulturer. Och fortsätter att bygga våra samhällen.

Det finns tydliga nackdelar med toxiskt stamtänkande som kan skapa konflikter mellan grupper i samhället. Men Michael menar att uppfattningen om att ett ”vi” per automatik skapar ett ”dom” som analytisk grund för konflikter mellan grupper är felaktig. Stampsykologi kan vara en del av dagens utmaningar, men den kan också utgöra en del av lösningen. Det går att skapa en stam med stor hänsyn, hög tolerans och en stark vilja till samarbete med andra stammar, samt en uppskattning av gruppernas olikheter.

Michael Morris är kulturpsykolog vid Columbia University, USA, där han undervisar vid Graduate School of Business och Psykologiska institutionen.