How to Change (2021) av Katy Milkman
Råden för hur vi ska lyckas verkar aldrig sina. Det känns som att marknaden för råd aldrig har varit större. Samtidigt håller vi lika envist fast vid ohälsosamma, kortsiktiga och improduktiva beteenden. Hur går det ihop?
En övergripande och allmän strategi som ofta beskrivs för att lyckas med något handlar om att visualisera målet, bryta ner det i steg, förstå vilka dagliga vanor som hjälper dig att nå stegen och vara noga med att hålla fast vid vanorna över lång tid. Det Katy Milkman har funnit är att den här metoden är bra, men att den ger olika resultat för olika individer och organisationer. Katy fokuserar på förändring, och boken ”How to Change” är en popularisering av hennes uppmärksammade forskning.
Hon finner sex områden som gör det svårt att följa planen. Dessa utgör egna kapitel och utgör bokens lejonpart: självförtroende, glömska, impulsivitet, prokrastinering, lathet och konformism. Man kan säga att planen belyses utifrån dessa mänskliga egenskaper, och det är just här en stor nytta med boken finns: Vi erbjuds sätt att överkomma dessa hinder.
Ytterligare en poäng som bottnar i Katys forskning kan sammanfattas med det svåröversatta idiomet ”a clean slate”. Det handlar om tillfället där vi kan börja om på nytt, utan att ta hänsyn till vad som hänt tidigare. Att använda ”kulturella markörer” som första dagen på året, månaden eller semestern för att påbörja en ny resa visar sig vara betydelsefullt för att etablera nya vanor och sikta mot nya mål
Boken är lika intressant för oss som har en idé om vilka vi vill bli som för dem som arbetar med förändringsledning i organisationer.
Katy Milkman är professor i beteendeekonomi vid Wharton School vid University of Pennsylvania.
The Ritual Effect (2024) av Michael Norton
Goda vanor är automatiserade handlingar som hjälper oss att få saker gjorda. Ritualer skapar mening, förhöjer och berikar våra liv.
Vanor har fått stort utrymme inom området för självledarskap. När vi har upprepat en önskvärd handling tillräckligt många gånger blir den automatiserad; vi gör den utan att tänka på den.
En ritual har det motsatta målet. Vi upprepar en handling om och om igen, men vid varje tillfälle gör handlingen oss medvetna om något viktigt. Varje genomförande skapar en bestämd känsla eller sinnesstämning. Detta kan vi lära oss om i ”The Ritual Effect” av Michael Norton
Vi har alla sett friidrottsatleter som upprepar vissa beteenden just innan de ska prestera. Det visar sig dock att även författare, politiker, rockstjärnor, uppfinnare, entreprenörer och forskare använder sig av olika ritualer. Dessa hjälper dem inte bara i vardagen utan även i situationer där mycket står på spel.
Företag arbetar med ritualer för att stärka kunders relationer till sina varumärken. Ledare använder dem i organisationer för att främja sammanhållning. Samtidigt som ritualer kan stärka band kan de även tydliggöra skillnader, orsaka spänningar och motsättningar.
Ritualer är känslomässiga katalysatorer som ger oss energi, inspirerar och lyfter oss. Vi böjer oss ner för att dra åt skosnörena lite extra hårt innan joggingrundan eller stannar upp en stund innan vi äter middag för att bli medvetna om att vi faktiskt har mat och varandra. Vi har ritualer för glädje och för att mäkta med sorg.
Michael Norton är professor i företagsekonomi på Harvard i USA.
Look Again (2024) av Tali Sharot och Cass Sunstein
Det engelska ordet ”habituate” är inte helt enkelt att översätta. Det handlar om hur vi gradvis vänjer oss vid något. Det som en gång var nytt och ovant blir efterhand välbekant och normalt.
Ibland är det något bra – vi kan till exempel vänja oss vid att äta bättre; nyttig mat står på bordet och det känns självklart. Vi reflekterar inte ens över om vi ska gå på kvällspromenaden, utan vi gör det bara. Ibland är det något dåligt – vi accepterar att luften är dålig där vi bor och tänker inte längre på det, eller så har vi vant oss vid att dricka alkohol varje gång vi äter och ser det inte längre som ett problem.
Det som var så roligt för något år sedan känns tråkigt idag. Det ligger något mänskligt i att tappa engagemang när något upplevs upprepa sig i för hög utsträckning. Och snabbt går det – redan efter 43 timmar på ”paradissemestern” börjar den kittlande nyhetskänslan gå över.
Men är det möjligt att dishabituera? Är det möjligt att se på det som nu känns alldagligt på ett nytt sätt och återskapa de känslor som en gång fanns där? Är det möjligt att återfinna den glädje som fanns på jobbet tidigare, få tillbaka pirret i förhållandet eller jävlar anammat på gymmet? Tali Sharot och Cass Sunstein menar det och ger oss verktygen för att lyckas i sin nya bok ”Look Again”.
Kunskapen om habituering och dishabituering genomsyrar alla delar av livet och har också en professionell relevans. Ledare kan tillämpa dessa insikter i sitt förhållande till medarbetare, och företag kan använda dem för att bättre förstå kundernas relation till deras varumärken, tjänster och produkter. Tali Sharot är professor i kognitiv neurovetenskap vid University College London och MIT. Cass Sunstein är professor vid Harvard Law School.
En bok om ledarskap kan vara den knuff du behöver för att hitta rätt i ditt chefskap. Det kan bli en ny start, en vändpunkt eller startskott på en idéstorm. Ledarskapsböckerna kan ge perspektiv när allt känns hopplöst. De kan hjälpa dig att navigera genom kriser, lära dig hur du tacklar svåra samtal eller hur du implementerar nya idéer bäst.
Men att hitta rätt böcker i havet av ledarskapslitteratur är en utmaning av rang. Därför har Chefstidningen krokat arm med Peder Söderlind. Vi vägleder dig till den bästa läsningen om hur du lyckas som chef i dag.
Peder Söderlind är författare och grundare till SaaS-bolaget Glykol. Han är en van läsare av engelskspråkig ledarskapslitteratur. Under våren tipsar han Chefstidningens läsare om ”måste-läsning” i ett i princip oöverskådligt flöde.
Om de här böckerna säger Peder Söderlind:
– De berör samma ämne fast på helt olika sätt. Det skulle verkligen vara möjligt att göra ett seminarium eller kurs utifrån dessa tre böcker och den skulle vara krut för de flesta av oss. Så mycket klokskap i dem.
– Men samtidigt är det inte samma gamla skåpmat i förhållande till vanor – jag upplever att de verkligen bidrar på ett nytt, fräscht och forskningsförankrat sätt.
