Min senaste krönika avslutades med orden: ”Sociala medier är kul och inne, men hur använder du dem? Tänk på vad du skriver och vad du lägger ut för bilder på Facebook. Din arbetsgivare kan se dig. Du kan få sparken!”

Det har blivit allt vanligare att arbetstagare använder sociala medier på arbetstid. Anledningen till att jag påstår detta är att dessa frågor kommer upp i allt fler arbetsrättsliga ärenden som jag handlägger. Det kan röra sig om arbetstagare som i alltför stor utsträckning ”facebookar” på arbetstid i stället för att utföra de arbetsuppgifter som man är anställd för att utföra. I vissa situationer får man nästan känslan av att arbetstagaren har blivit beroende av sociala medier.

Arbetsgivaren kan anse att arbetstagaren gör sig skyldig till ”stöld av tid” och inleda någon form av förfarande mot arbetstagaren. Exempelvis kan någon form av tillrättavisning (muntlig eller skriftlig) komma i fråga. I allvarligare fall kan arbetstagaren ha lagt ut bilder eller annan information som kan skada arbetsgivaren. Eftersom spridningen är omedelbar kan skadan snabbt bli allvarlig. Om arbetstagaren är riktigt illvillig läggs direkta företagshemligheter ut på internet med omedelbar spridning som följd. I dessa fall kan skadan bli förödande för arbets­givaren. Är inte arbetstagaren redan uppsagd lär väl en uppsägning eller ett avskedande komma som ett brev på posten. Det är inte omöjligt att arbetsgivaren kommer att yrka skadestånd.

Även vanligt ”facebookande” kan i vissa fall få långtgående följder. I medier har det rapporterats om mannen som arbetade på en förskola och hade en profilbild på Facebook där han bar en mössa med texten ”Pornstar”. Några föräldrar reagerade och det ledde till att mannens vikariat inte förlängdes. Tydligen är ”Pornstar” ett klädmärke, något som jag upplystes om efter visst googlande på nätet (utfört på arbetstid). Å andra sidan ger namnet onekligen även andra associationer. Det finns gott om utrymme för tyckande beträffande arbetsgivarens agerande men också beträffande det faktum att mannen bar mössan på sin profilbild. Att föräldrar och även en arbetsgivare som driver förskoleverksamhet reagerar på det är väl inte så underligt.

Men vad hade hänt om mannen hade haft en tillsvidareanställning (fast anställning)? Det hade knappast varit saklig grund för uppsägning i alla fall. Men arbetsgivaren skulle nog reagera på något sätt, till exempel genom att begära att mössan tas av.

Jag misstänker att vi i framtiden kommer att få fler fall där arbetstagares inlägg på t ex Facebook kommer att medföra att anställningar upphör eller att en arbetssökande inte blir anställd. Facebook är ju en guldgruva i samband med ett anställningsförfarande. Arbetstagare bör nog tänka sig för en extra gång innan man trycker på ”skicka-knappen” för publicering.

En annan sak som jag kommit i kontakt med är arbetsgivar­företrädare som ”lägger ut” bilder från firmafesten till allmän beskådan. Jag har svårt att se hur förenligt det är med arbetsgivarrollen. Men jag kanske bara har blivit gammal och mossig.

Långbänk Oppositionen försökte skjuta upp Lex Laval och lagrådet uttalade sig tre gånger. Lagen är nu klubbad men oppositionen lovar att riva upp den om man vinner valet. Vad skönt det vore om man visste vilka regler som ska gälla.

Diskriminerad av do? DO har blivit stämd av en anställd för diskriminering. Arbets­förmedlingens ombud i handskakningsdomen anser att DO håller religion före kön. Det är inte lätt att sitta på flera stolar samtidigt.