Jag har flera vänner och bekanta som gett uttryck för känslan av att känna sig som en bluff i sin yrkesroll. Särskilt gäller detta för kvinnor, i synnerhet unga kvinnor. Det kan handla om en oro att bli ”avslöjad” som mindre kompetent än man egentligen är eller en ängslan över att det man presterar egentligen inte håller måttet. Många av oss har säkerligen brett på under anställningsintervjun om hur självgående och effektiva vi är. Och nästan lika många kanske undrar när någon ska komma på oss. I en nyligen genomförd studie från Kairos Future blev den här bilden bekräftad. En tredjedel av alla medarbetare har känt oro över att avslöjas som en bluff i arbetslivet. Bland kvinnorna är det närmare fyra av tio som ibland känner sig som en bluff. Det finns en mängd olika förklaringar till varför det ser ut så här. Som kvinna kanske man oftare upplever att ens kompetens ifrågasätts av andra. I förlängningen leder det till att man även ifrågasätter sig själv. Det ligger nära till hands att fundera kring hur flickor och pojkar uppfostras olika både av sina föräldrar och av samhället. Det finns också ett samband till utbildningsnivå, visar studien. Ju högre utbildning – desto vanligare med bluff-oro. Kanske ligger det mycket i att ju mer man lär sig desto tydligare blir det hur lite man vet.

Idag går arbetsmarknaden dessutom mot att bli än mer kunskapsintensiv. Till skillnad från de produkter och tjänster som tidigare erbjudits i produkt- eller tjänstesamhället så erbjuder kunskapsbranscherna idéer, innovationer och insikter och här finns sällan givna mått för kvalitet och värde. Det är helt enkelt svårare idag för många medarbetare att faktiskt veta när det de levererar är tillräckligt bra.

Jag kan undra om arbetsgivare och ledare känner till hur vanlig den här oron är bland medarbetare och då i synnerhet kvinnliga medarbetare. Kanske vore det en bra idé att lyfta frågan på medarbetarsamtal och skapa en öppnare diskussion om detta. Naturligtvis ligger det en hel del prestige i frågan och det är nog få som skulle medge inför sin chef att de egentligen är rädda för att bubblan ska spricka och att de ska avslöjas. Men det kan vara dags att ta frågan på allvar. Kanske bidrar den här oron till att vissa inte vågar ta de där stora kliven i karriären eller tacka ja till att bli chef?