Niclas Wallberg
Foto: Stina Svanberg
GÖR: Sverigechef på den globala organisationen Reach for Change.
ÅLDER: 38 år
ERFARENHET: Ansvarig för strategi och verksamhet i Sverige. Har tre anställda. Kommunikations- och entreprenörsbakgrund. Har drivit inkubatorer för sociala entreprenörer.
Chefsdagboken}
Här ber vi en chef föra dagbok över en arbetsvecka. Personen skriver om motgångar och glädjeämnen öppet eller anonymt. Chefen får sedan feedback av en ledarskapskonsult på saker att förändra, reflektera kring eller vara extra nöjd med.
Fredag
DANMARK OCH JÄRVA
Det känns som första riktiga dagen tillbaka efter semestern trots att jag varit i gång i två veckor. Jag arbetar fortfarande hemifrån vilket har gjort det till en utmaning att komma igång ordentligt efter en härlig sommar.
Första kalenderbokningen blir dock en skön start där min kollega har förberett en workshop med danska samarbetspartners på ett exemplariskt sätt. Det blir spännande samtal och reflektioner om vår kartläggning av danska sociala entreprenörer och innovatörer. Som projektägare är jag imponerad av hur min kollega och tillika projektledare tagit sig an uppgiften och hur vi kan ha snabba avstämningar digitalt för att förbereda oss inför genomföranden. Känns som om våra snabba meddelanden via chat sätter en fin grund med humor och kvalité.
Efter workshopen är det dags att förbereda inför kvällens event, lanseringen av tävlingen För-orten, där målet är att lyfta entreprenörer i orten. Innan det bär i väg till eventet hinner jag titta till avslutningen av dotterns fotbollsskola. Hennes lag vinner på straffar och det är svårt att sluta le när man ser henne fira målen och stolt hålla upp medaljen.
Tävlingen För-orten anordnas för att lyfta entreprenörer i orten.
Foto: privat
Måndag
PAUS MED BARN
Efter två fulla helgdagar har jag en heldag med barnen då skolan och förskolan har planeringsdagar. Även om det ibland kan kännas rörigt med en två-åring och en sex-åring tillsammans är den här dagen underbar och välbehövlig.
Tisdag
ÄNTLIGEN TRÄFFAS VI FYSISKT
Idag är första dagen på över sex månader som jag fysiskt möter partners på ett kontor. Otroligt energigivande! På två timmar lyckas vi, förutom att ha en härlig lunch med privata samtal, också utarbeta en projektplan, ta ett antal viktiga och stora beslut samt reflektera på arbetet hittills.
Det är talande hur jag uppskattar det personliga mötet och att inte behöva skynda mellan online-möten som jag tenderar att stapla på varandra.
Efter ett snabbt coronatest bär det iväg till Göteborg tillsammans med våra samarbetspartners och det är en skön stämning och förväntan i luften inför resten av turnén.
Lördag
TURNÉN ÄR IGÅNG
Eventet gick bra igår vilket var skönt. Min kollega, tillika projektledare, känns taggad och vi pratar om värdet för oss och våra samarbetspartners att tävlingen nu är live och att vi kan träffas på riktigt utan skärmar. Våra organisationer har faktiskt inte arbetat ihop i skarpt läge tidigare, något som stresstestades när vi under fredagen fick höra att den bokade lokalen i Göteborg fått en vattenskada. Efter diskussioner och påtryckningar löser vår projektledare tillsammans med våra partners situationen. Noterar att vi stärks som grupp och att jag kan slappna av i vetskapen att situationen hanteras av min kollega.
Efter ett snabbt coronatest bär det iväg till Göteborg tillsammans med våra samarbetspartners och det är en skön stämning och förväntan i luften inför resten av turnén. Har nog aldrig hört så mycket skratt under en hel tågresa!
Väl i Göteborg är fokus på att lära känna våra partners innan dagens event drar i gång på eftermiddagen. Tävlingen handlar om att engagera och identifiera potentialen i orten och det är otroligt värdefullt för mig att se och lyssna på vad som sägs och diskuteras. Jag är glad att vi bestämde att jag skulle med på hela turnén. Det hade varit svårt att greppa sammanhanget fullt ut annars, hur vi som organisation kan skapa positiv förändring trots att vi inte finns på plats i orten.
Efter eventet, urladdningen på scen och samtal med en massa gäster blir det en timmes promenad till hotellet för att skingra tankarna, ringa familjen och ta in Göteborg.
Söndag
MYCKET TÅG BLIR DET
Drar i gång tidigt för att hinna med tåget till Malmö och känner att jag kan ha använt frasen “det kan jag ta på tåget” för mycket i mitt huvud. Arbetsuppgifterna som inte har hunnits med de senaste dagarna har lagts på hög. Så även om det har varit värt att fokusera på eventen och framför allt personerna jag reser med, finns det mycket som ligger i bakhuvudet och skrapar. Därför är det en extrem tillfredsställelse att på tågresan till Malmö tömma inboxen och dela upp uppgifterna i ordning för de kommande veckorna.
På resan hem till Stockholm, efter ett lyckat event i Malmö, ger jag mig tid att reflektera över hur jag och Reach for Change på ett genuint, effektivt och respektfullt sätt tar oss an uppgiften att främja socialt entreprenörskap i orten. Det kom upp många tankar under eventen och samtalen som jag skriver ned för att inte tappa bort när det vardagliga arbetet kommer i gång igen. Vi har utmanat oss själva och det gäller att tillåta sig själv att stanna upp, reflektera och ställa sig tuffa frågor innan fokus blir på nästa steg.
Det visar sig vara en lyckosam tajming att jag har en stående tid med en ledarskapscoach under resan tillbaka till Stockholm. Det är skönt för hjärnan och kroppen att prata av sig vad som har hänt, bena ut situationer och hitta steg framåt.
Feedback från experten
Rolf Solli
Professor i företagsekonomi med fokus på styrning, organisering och ledarskap vid Högskolan i Borås. Forskar bland annat om ledarskap i offentlig sektor och om välfärdens organisering.
Hillevi Nagel
Paradoxen blir att ska man bli bra på att jobba med andra måste man vara bra på att jobba ensam
Nicklas dagbok stimulerar till flera reflektioner. En reflektion handlar om det nya normala som bland annat innebär att vi lär oss hantera nya paradoxer. Här betyder paradoxer att en handling kräver dess motsats om det ska bli något gjort, om du vill spara måste du spendera.
En reflektion handlar om hur angelägna projekt och verksamheter – till exempel att underlätta för sociala entreprenörer att göra livet bättre för barn och unga i allmänhet – handlar om verksamhetens drivkraft i sig. Sysslar vi med saker vi känner starkt för blir vi engagerade och då blir det vi gör bra. ”The show must go on” – något alternativ finns inte.
Att arbeta hemma är helt rimligt i pandemi-tider och i många andra avseende bra. Ensamarbetet hemma begränsar smitta av allehanda slag, inga resor behövs, ostörd arbetsplats ger arbetsro (om man får vara ensam hemma) och det är möjligt att fixa privata småsaker på raster och så vidare. Förvisso kräver ensamarbetet självdisciplin. Mycket talar för att arbeta hemifrån är här för att stanna. Våra arbetsplatser både hemma och på jobbet behöver anpassas, bara det tål att fundera på.
Det har länge varit bekant att viktiga idéer och beslut kommer till vid tillfälliga möten så som till exempel i kaffehörnan, på gemensam lunchraster och inte minst på event av olika slag. Den sortens möte är knappast kännetecken för digitala möten eller i ensamheten hemma.
Paradoxen blir att ska man bli bra på att jobba med andra måste man vara bra på att jobba ensam.
