Allt fler arbetsgivare, både i privat och offentlig sektor, har börjat inrätta anonyma visselblåsarfunktioner. Ett formaliserat sätt att lämna information om något man kanske inte vågar gå till chefen med, eller inte fått gehör för. Ulrik Åshuvud, ordförande i Transparency international Sverige, tycker att utvecklingen är bra.
– Skyddet av visselblåsare fungerar tyvärr inte fullt ut. Därför behöver det finnas möjlighet att lämna uppgifter anonymt, säger han.
Visselblåsare har ett lagstadgat skydd mot repressalier men det finns gott om exempel där visselblåsare fått det tufft. Kända fall som Edward Snowden och Anders Kompass har sällskap av många andra, mindre uppmärksammade, där den som blåst i visslan fått pyspunka på karriären eller råkat ut för trakasserier från chefer och kollegor.
I en undersökning av Transparency international Sverige uppger en av tre svenska arbetstagare att den främsta anledningen att inte rapportera om missförhållanden är rädslan för repressalier.
DET BRISTANDE SKYDDET för visselblåsare har även uppmärksammats på EU-nivå. I våras kom ett EU-direktiv som ska stärka skyddet för den som larmar om brott mot EU:s regler. Enligt direktivet ska arbetsgivare med fler än 50 anställda och kommuner med över 10 000 anställda ha säkra kanaler för att hantera larm från visselblåsare. Det ska även företag verksamma inom finansbranschen eller branscher som är extra känsliga för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Ulrik Åshuvud menar att den främsta vinsten med direktivet är att de EU-länder som ligger efter kommer att få bättre lagar men även Sverige kommer sannolikt att behöva se över lagstiftningen.
– Direktivet är viktigt för att skydda dem som vågar säga ifrån och de behöver få möjlighet att vara anonyma, säger han.
Även om allt fler svenska arbetsgivare inför rutiner för visselblåsning så är det fortfarande frivilligt. Men i och med det nya EU-direktivet kan det komma att ändras. Regeringen har tillsatt en utredning som senast i slutet på maj nästa år ska lämna förslag på hur direktivet ska implementeras i Sverige.
Men gör de anonyma visselblåsarfunktionerna egentligen någon skillnad? Eller är de snarare ett tecken på att något inte står rätt till i organisationen?
Kritiker menar att systemen, som brukar uppmana anställda att först larma internt, är ett sätt för arbetsgivarna att ta kontroll. När arbetsgivaren själv tar emot anmälan kan de välja att hantera informationen som de vill. Om det visar sig finnas fog för larmet kan de antingen ta tag i situationen eller, som i exempelvis Machiariniaffären, göra försök att tysta ner händelsen.
I vissa fall går det inte att hitta tillräckliga bevis för att det missförhållande som anmälts faktiskt har hänt. Om visselblåsaren då varit anonym kan en sådan situation lätt misstas för att arbetsgivaren inte tar larmen på allvar. När det i själva verket handlar om att man inte hittat något missförhållande att ta tag i.
– Återkopplingen till den som slagit larm är viktig och har vi anonyma visselblåsare så går inte det, konstaterar Susanne Fransson, docent i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet.
I SKYDD AV ANONYMITETEN finns också en risk att självutnämnda sanningssägare tar chansen att föra fram påståenden utan saklig grund. Anonymiteten riskerar också att skapa en kultur där frågor som borde diskuteras mellan berörda kollegor, chefer och den lokala fackklubben istället anmäls i visselblåsarsystemet.
– Man ska inte behöva vara anonym. Klimatet på arbetsplatser måste vara sånt att vi kan prata om saker och ting. Även om jag kan förstå syftet så ska en bra arbetsgivare vara intresserad av att lyssna och kunna hantera kritik, säger Susanne Fransson.
I stället för att vara anonym rekommenderar hon att, om möjligt, slå larm tillsammans med minst en kollega.
– Det är tufft att vara visselblåsare. Vi vet att det är stor skillnad mellan lagstiftning och hur verkligheten ser ut. Det där subtila, att chefen slutar hälsa eller att löneförhöjningen uteblir, är svårt att hantera rättsligt. Men är man två kan man i alla fall stötta varandra, säger hon.
Även Ulrik Åshuvud på Transparency international Sverige, efterlyser arbetsplatser med ett öppet klimat där chefer och arbetsgivare håller diskussionen kring etiska frågor vid liv.
– Det är det mest effektiva för att motverka korruption och missförhållanden. Har man en sådan kultur är visselblåsarfunktionen mindre viktig. Det är ledningen som slår an tonen, säger han.
Ulrik Åshuvud har själv mött verksamheter där mer eller mindre korrupta vanor blivit slentrian. Kommundirektören kanske blir bjuden på ett årskort av lokala ishockeyföreningen och när företaget ska se till att få igenom en stor affär i ett annat land kanske man väljer att blunda för vissa saker och tänker att det nog inte är så farligt.
– Vi svenskar blir lätt lite naiva ibland men alla har ett ansvar att inte bidra till korrupta vanor och inte gå med på lösningar i gråzonen, varken i Sverige eller utomlands. Det tjänar alla på i längden, säger han.
TRE viktiga FAKTA
Visselblåsarfunktioner
* Är ofta webbaserade. Anmälaren får fylla i vad som hänt och i de flesta system kan han eller hon välja att vara anonym.
* Observera att i offentlig sektor blir innehållet alltid offentlig handling, även om namnet på anmälaren inte finns med.
* När anmälan kommit in ska den granskas och bedömas, antingen av en upphandlad extern part, ofta en juridisk byrå, eller av någon internt. Om anmälningarna granskas internt är det oftast av HR-avdelningen eller om det finns en avdelning för internrevision. Vad som händer därefter beror på vad utredningen visar.
Visselblåsare
* Visselblåsare i juridisk mening är den som larmar om allvarliga missförhållanden på arbetsplatsen. Ett allvarligt missförhållande kan till exempel vara förskingring, vänskapskorruption, mutor eller miljöbrott som kan leda till fängelsestraff. För att omfattas av repressalieskyddet behöver anmälaren ha fog för misstanken genom någon form av förstahandsuppgift, till exempel något som hen har sett eller hört.
Meddelarskydd
* Anställda i offentlig sektor har enligt grundlagen meddelarskydd som gör att de har rätt att lämna uppgifter om missförhållanden till media. Arbetsgivaren får inte efterforska källan. Även privatanställda inom vård, skola och omsorg har meddelarskydd.
* Övriga privatanställda har också rätt att vända sig till media, som är skyldiga att skydda sina källor, men det finns ingen lagstiftning som hindrar arbetsgivaren från att efterforska källan.
Text: Annika Sjöberg
Illustration: Getty Images
