Trots att sömnproblem ökar med åldern minskar tröttheten på jobbet, tvärt emot vad många kanske tror. I en studie gjord under åtta år på 5 300 personer visar det sig att de yngre är tröttare på jobbet och har sämre återhämtning än de äldre.
– Okej, man har lite mer sömnproblem med ökad ålder, framför allt vaknar man tidigare på morgonen. Man har sämre sömnkvalitet, men likt förbaskat blir man inte tröttare, säger Torbjörn Åkerstedt, professor i psykologi vid Karolinska institutet.
Tvärtom visar studien att personer i 25 till 30 års ålder är betydligt tröttare på jobbet än personer som är mellan 55 och 60 år gamla. Effekten finns hos både tjänstemän och arbetare.
– Vi vet inte riktigt orsaken, men vi kan konstatera att effekten finns där.
DET FINNS FLERA MÖJLIGA FÖRKLARINGAR till varför det ser ut som det gör. En förklaring är att ju äldre man blir desto mer kan man och desto mindre nytt behöver man lära sig.
– Unga behöver fortfarande lära sig massa saker medan 70-åringarna redan har lärt sig allt de behöver. Det som finns i hjärnan ligger där, det behöver inte underhållas på samma sätt, säger Torbjörn Åkerstedt.
– Kraven på hjärnan blir mindre med åren. Det kostar energi att lägga nya minnesspår och är man 70 år så har man byggt de minnesspår man behöver.
Samtidigt visar forskningen att stressen och arbetskraven minskar på jobbet med ökad ålder. Detta gäller för såväl chefer och tjänstemän som för arbetare.
– Man tror kanske inte att kraven ska minska, men effekten är väldigt tydlig. Det handlar säkert om att man helt enkelt lär sig, man vet hur jobbet ska hanteras.
En ung hjärna är fräschare och snabbare, men en äldre hjärna är mindre trött och vi har fram till åtminstone 70 års ålder lika hög kognitiv förmåga. Det kan finnas många negativa aspekter på att bli gammal, men forskningsresultaten i den här studien bidrar till en positiv syn på åldrandet, tycker Torbjörn Åkerstedt.
FAKTA:
* Studien heter ”En longitudinell studie av åldrande och sömn med fokus på yrkesgrupper”
* Har finansierats av AFA Försäkring och genomförts på institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.
TEXT: Annika Clemens
