”Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
Versen är hämtad ur Sinnesrobönen som mest är förknippad med organisationen Anonyma alkoholister vars medlemmar har hämtat kraft och motivation ur den sedan mitten av förra seklet. Men nu är det Maria Ågren som läser den.
Den före detta generaldirektören för Transportstyrelsen som först förlorade jobbet på myndigheten, och sedan bryskt sparkades ut från regeringskansliet, sitter nu vid ett bord på Arbetets museums restaurang i Norrköping. Sex våningar nedanför flyter Motala ström förbi det strykjärnsformade huset.
– Bönen har hjälpt mig att se vad jag kan påverka i skeendet, att processen lever sitt liv men att jag kan påverka ett antal moment i den.
Den här isiga dagen i mitten av januari har det gått ett år sedan mötet med dåvarande infrastrukturministern Anna Johansson på näringsdepartementet, då Maria Ågren fick veta att hon inte kunde vara kvar som generaldirektör på Transportstyrelsen.
Skälet var att hon undertecknat flera beslut som innebar att myndigheten brutit mot bland annat Säkerhetsskyddslagen, Personuppgiftslagen och Offentlighet- och sekretesslagen.
Hon förflyttades till den så kallade elefantkyrkogården på regeringskansliet, där avpolletterade statliga toppchefer brukar hamna. När Dagens Nyheter mitt i sommarstiltjen förra året avslöjade turerna kring utlokaliseringen av Transportstyrelsens datasystem, jobbade hon med en nationell strategi för bostadsförsörjning och trodde att det andra var ett avslutat kapitel för hennes del.
När historien nådde medierna och blev besvärande, begärde regeringen av Statens ansvarsnämnd att en gång för alla helt klippa banden med henne – något som en generaldirektör aldrig tidigare råkat ut för.
I beslutet i höstas slog nämnden fast att Maria Ågren grovt brustit i sina åligganden mot regeringen. Efter nästan 30 år i statlig tjänst, varav 15 som generaldirektör, fick hon sparken en andra gång – men nu direkt ut i arbetslöshet, utan elefantkyrkogården som reträttort. Hon säger att Sinnesrobönen har hjälpt henne att låta bli att älta kedjan av händelser.
– Man fattar de beslut man kan utifrån de förutsättningar man har, så jag kan inte säga att jag har begått misstag. Sedan fick det konsekvenser som jag inte hade räknat med.
Få som sätter sig in i historien kan sväva i tvivel om att regeringens iver att få bort henne var ett sätt att avleda uppmärksamhet från sitt eget agerande – eller brist på agerande. Trots tidig information om säkerhetsrisker förknippade med utlokaliseringen av Transportstyrelsens datasystem, förhöll sig regeringen passiv.
Maria Ågrens svar på frågor om hur hon ser på det som hänt och hur hon har blivit behandlad, är ändå diplomatiska och befriade från kritik mot den tidigare arbetsgivaren.
– Jag vill inte framstå som ett offer. Jag förstår politiken och att det här är en risk man utsätter sig för med den här typen av jobb, att politiken går före. Det är ett villkor man lever under.
I december lämnade hennes fackförbund Sveriges ingenjörer in en stämningsansökan mot staten – knappast en särskilt diplomatisk handling. I stämningen underkänns regeringens agerande med motiveringen att Maria Ågren tog konsekvenserna av sina handlingar när hon blev av med gd-jobbet och flyttades till elefantkyrkogården, och att det inte går att straffas två gånger för samma handling.
När hon sitter på Arbetets museum i januari har historien alltså inte nått sitt slut, flera utredningar görs under våren och ett eventuellt beslut i Arbetsdomstolen lär dröja ännu längre.
– Jag skulle vilja sätta punkt. Jag hade önskat att jag slapp det här året, att det var slut så jag kunde gå vidare. Men jag försöker gå tillbaka till sinnesrobönen; det jag inte kan påverka behöver jag inte lägga så mycket energi på.
Utlokaliseringen av datasystemet på Transportstyrelsen innebar en oväntad vändning i en karriär som annars har varit rak och konsekvent – och lite senkommen. Maria Ågren hade i mitten av 90-talet hunnit jobba på SMHI i sex år, hon trivdes med att vara konsult och hade inga planer på en ledarskapskarriär, när hon erbjöds att gå ett chefsutvecklingsprogram.
– Under det året upptäckte jag att ledarskap ju är jättespännande.
Snabbt fick hon allt större ansvar och när hon 2002 blev generaldirektör för Statens geotekniska institut, SGI, var hon bara 39 år och hade redan hunnit vara ställföreträdande gd på SMHI. Efter bara ett och ett halvt år fick hon erbjudande om att återvända till smhi och tackade ja, men med tvekan. Hon tyckte att hon hade varit borta för kort tid från ett ställe där hon varit lite för länge.
Fem år senare sökte hon jobbet som generaldirektör för Naturvårdsverket. ”Utmaningen skulle framför allt bestå i att använda mina erfarenheter i ledarskap och organisation i en mer politiskt styrd förvaltningsorganisation”, skrev hon i sin ansökan.
Och efter sex år anmälde hon i december 2014 intresse för att bli generaldirektör för Transportstyrelsen och beskrev sig bland annat som ”orädd”. Motsatsen – att vara rädd – ser hon som ett slags kontrollerande förlamning, som inte leder till något gott hos en hög chef.
– Jag kan inte komma in och inte ha tillit till organisationen. Man får inte vara rädd, för då blir man en chef som bromsar och kontrollerar och det blir inte bra.
Ett annat karaktäristiskt drag hos henne är förmågan att se stora drag och strukturera problem, tycker Maria Ågren själv.
– Jag är ingen person som grottar ner mig i alla detaljer i dokument jag skriver under, och det kan straffa sig.
Ett kort självironiskt skratt.
Kort efter att hon hade tillträtt gd-rollen på Transportstyrelsen senvintern 2015, skulle upphandlingen av det utlokaliserade it-systemet slutföras. I stort sett allt arbete var avklarat, det som återstod var att underteckna kontraktet. Efteråt är det lätt att dra slutsatsen att hon borde ha låtit bli att sätta pennan till papperet. Men Maria Ågren säger att hon skulle ha gjort på samma sätt en andra gång.
När du ser tillbaka på det som hände, hade du kunnat agera annorlunda?
– Jag ältar inte det som har varit, man fattar de bästa besluten där och då med de förutsättningar man har.
Är inte den egna analysen av ens handlingar en del av lärandet?
– Jo, men det handlar snarare om att fråga sig hur man ska göra nästa gång. Man kan alltid säga att det borde jag ha fattat, det borde jag ha sett, men jag tror inte att det ger några viktiga svar att vara efterklok.
Så hur skulle du agera om du hade möjlighet att börja om på Transportstyrelsen?
– När jag började där så intervjuade jag 50 personer för att få en bild av myndigheten. Jag kanske skulle lägga upp de intervjuerna på ett annat sätt för att ännu snabbare få en bild av vilka jag har runtomkring mig och vilken kompetens som finns. Och jag skulle kanske använda ledningsgruppen ännu mer, för att bolla idéer och saker som dyker upp.
Hur har den här historien påverkat dig – karriärmässigt?
– Jag vet inte, det har inte testats än, det lär tiden utvisa.
Vilket skulle vara det lyckligaste scenariot framåt för dig?
– Det lyckligaste är att få ägna min tid åt viktiga och relevanta frågor.
Som vad?
– Ledarskapsfrågor och krishantering i någon form.
Kommer du att jobba på en myndighet i framtiden?
– Det vet jag inte.
Näringslivet?
– Vet inte, får se.
Kommer du att ha ett krävande chefsjobb igen?
– Att vara chef är inte viktigt, även om jag känner att det är det jag kan. Men det är inget jag måste vara. Om jag får frågan så får jag ta ställning till det. Men det är inte det enda jag strävar efter, chef har jag varit i 23 år.
Gör erfarenheten från Transportstyrelsen dig till en bättre ledare?
– Ja, det tror jag. Jag tror också att erfarenheten av krishanteringen gör mig till en bättre coach för andra. Det är inte förrän man själv varit med om det som man riktigt förstår vad det handlar om.
Vad vill du uppnå med att stämma staten?
– Jag vill få prövat om avskedet var en relevant åtgärd. Jag vill också att det prövas om det jag gjorde var brottsligt. Jag har aldrig förnekat att jag har gjort handlingen, men jag har aldrig medgett att jag har begått en brottslig handling.
Vilka goda råd skulle du vilja ge till dendär 39-åringen som fick sitt första jobb som generaldirektör?
– Jag skulle säga: ”gå på inspiration och lust, lita på din intuition, var här och nu.”
Var det rätt att utlokalisera Transportstyrelsens IT-system?
– Jag tror att man måste göra det, faktiskt. Varenda myndighet kommer på sikt inte att kunna hantera sina system med den kompetens som krävs och den snabba utveckling som är. Sedan måste man vara väldigt omsorgsfull om hur man gör det. Det kanske ska finnas särskilda it-myndigheter. Lösningen är inte att varje myndighet bygger upp sin egen kompetens.
TEXT: THORD ERIKSSON
IT-härvan på Transportstyrelsen
2015 april: Maria Ågren undertecknar avtal som innebär att IBM tar över driften av Transportstyrelsens datasystem för fordons- och körkortsregistret.
2015 maj: Hon godkänner avsteg från Säkerhetsskyddslagen, PuL och Offentlighet- och sekretesslagen. Det uppmärksammas av myndighetens internrevision.
2015 november: Säpo rekommenderar att utlokaliseringen av datasystemet stoppas.
2016 januari: En förundersökning inleds mot Maria Ågren som misstänks för vårdslöshet med hemlig uppgift.
2017 januari: Maria Ågren förflyttas med omedelbar verkan från Transport-styrelsen till en tjänst i regeringskansliet.
2017 juni: Hon skriver på ett strafföreläggande för vårdslöshet med hemlig uppgift och går med på att betala 70 000 kronor i dagsböter.
2017 juli: Dagens Nyheter avslöjar att lagstiftningen satts ur spel vid utlokaliseringen av datadriften. Flera ministrar anmäls till konstitutionsutskottet och Transportstyrelsens ordförande får avgå. Den borgerliga oppositionen begär flera ministrars avgång och Stefan Löfven ombildar regeringen – utan inrikesminister Anders Ygeman och infrastrukturminister Anna Johansson.
2017 september: Statens ansvarsnämnd avskedar på regeringens begäran Maria Ågren, ”eftersom hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot regeringen.”
2017 december: Hennes fackförbund Sveriges ingenjörer lämnar in en ansökan om stämning av staten hos Arbetsdomstolen.
2018 januari: Transportstyrelsens egen granskning visar att samtliga hemliga uppgifter i datasystemet varit röjda, men inte hamnat i orätta händer.
2018 februari: Efter Chefstidningens pressläggning presenterar justitierådet Thomas Bull en granskning gjord på regeringens uppdrag.
2018 maj: Konstitutionsutskottets granskning av händelserna, som pågått sedan slutet av januari, ska vara slutförd.
