– Sluta aldrig se bristerna

Sedd av 100

Hala Mohammeds driv har på kort tid tagit henne in i Röda korsets styrelserum. Hon vill se en organisation som vågar höga rösten i debatten.

Senast ändrad 10:21, 30 Jan 2017
Foto: Margareta Bloom Sandebäck .
Hala Mohammed är förbundsordförande för Röda korsets ungdomsförbund.

Med lunchen dinglande i en påse i handen visar Hala Mohammed, ordförande i Röda korsets ungdomsförbund, vägen genom de nyrenoverade lokalerna. Nu är det aktivitetsbaserat som gäller och vi försöker störa så lite som möjligt när vi måste passera framför en pågående presentation för att komma till det mötesrum hon bokat. Huvudkontoret vid Mariatorget är Hala Mohammeds arbetsplats sedan 2012 då hon valdes att leda hela Ungdomsförbundet. När hon höll sitt tacktal inledde hon med att förklara hur hon hatar organisationen.

– Det blev helt tyst. Men efter en liten paus fortsatte jag och sa att jag älskar den ännu mer. Då kunde alla andas ut. Röda korset är en jättefin organisation men den dag man slutar se bristerna så tycker jag att det är dags att lägga av, säger hon.   

Sedan dess har hon blivit omvald två gånger och är nu den ordförande som suttit längst på posten. För snart två år sedan blev hon även vice ordförande för hela svenska Röda korset och hon sitter dessutom blanda annat i styrelsen för Röda Korsests folkhögskola.

– Jag har nog aldrig haft bara ett jobb. Sen var det ingen plan att jag skulle bli ordförande i Röda korsets ungdomsförbund men när jag ser sånt som inte fungerar så vill jag förändra, säger hon.

Kanske är det just drivet att förändra som på kort tid fört Hala Mohammed till en position där hon har inflytande. Det vill hon gärna använda för att driva en kulturförändring inom organisationen. Framför allt skulle hon vilja se en mer orädd verksamhet, där man till exempel vågar testa nya sätt att engagera människor och ta starkare ställning i samhällsdebatten.

– Röda korset har blivit bättre på det, till exempel när vi kritiserat de nya asyllagarna, men vi kan göra ännu mer. Vi har en röst och har ett ansvar att använda den, säger hon.

Samtidigt konstaterar hon att många av systerorganisationerna runt om i världen saknar den möjligheten.

– Här i Sverige kan vi protestera mot politiska beslut och ändå få 30 miljoner kronor i bidrag veckan efter, för vi vill ha ett civilsamhälle som är lite bråkigt och tycker till. Det är fint.

Hala Mohammed har varit aktiv i Röda korset i tio år men hennes band till organisationer går längre tillbaka än så. Hon var bara några år när hon kom till Sverige från Eritrea tillsammans med sin familj och landade på en flyktingförläggning i Sundsvall. Hon mins att det var kallt och mörkt och hur ovissheten präglade vardagen. Men på tisdagarna var det annorlunda. Då kom ett gäng tanter från Röda korset och hittade på en massa roliga saker med barnen medan föräldrarna fick en stund över att prata om vuxna saker.

– Jag kommer ihåg hur kul det var. Vi fick verkligen vara barn ett tag, säger hon.

Hala Mohammed växte upp i Hudiksvall men när hon tog studenten längtade hon bort. Hon sökte sig söderut, till högskolan i Malmö. Men trots att hon kom in på flera av utbildningarna så tackade hon nej. Delvis på grund av jante. Skulle hon verkligen klara det? Ingen av hennes kompisar eller de närmaste som hon tog studenten med hade sökt till högskolan. Först ett år senare kände hon sig redo och började läsa ett program med inriktning på internationell migration och relationer. Väl på plats i Malmö kände hon också ett starkt sug efter att ge tillbaka. Hon sökte efter något lämpligt att engagera sig i och det blev Röda korset – organisationen som hon själv fått hjälp av en gång i tiden. Men att det blev ungdomsförbundet handlade mest om en slump. Det var också slumpen som gjorde att hon kom till en verksamhet för barn på en flyktingförläggning på tisdagskvällar.

– Det var lite surrealistiskt, konstaterar hon.

Parallellt med studierna blev hon allt mer engagerad i Röda korset. Hon och de andra i den lokala gruppen såg en hel del de ville förändra och de kom fram till att någon från deras grupp borde sitta i Ungdomsförbundets lokala styrelse. De nominerade Hala som blev invald. Styrelsekarriären var inledd. Men när hon några år senare tog på sig uppdraget som ordförande i Ungdomsförbundet var det inte utan viss skräck.

– Jag visste att det satt en massa kompetenta människor i styrelsen, varav några själva kandiderat till jobbet. Så jag såg till att verkligen slita hårt i början för att bevisa min plats, säger hon.

Det hårda arbetet tenderade att bli väl hårt. Hala Mohammed var 25 år, heltidsarvoderad med ett fritt förtroendeuppdrag och famlade för att hitta sin roll. Människorna runt omkring henne var nästan uteslutande yngre och hon hade inte så många att bolla uppdraget med. Hon jobbade nästan jämnt och kände även ett ansvar för de andra i styrelsen.

– Jag ville att alla skulle ha det bra och tycka det var kul. De första åren ringde jag varje person i styrelsen en gång i veckan och pratade enskilt i en timme om allt möjligt, även fast vi ses en hel helg varje månad. Det är inte hållbart och efter ett tag började jag fundera på om det verkligen var min uppgift att stötta dem även privat, säger hon.

Numera är hon väl medveten om att hon har en tendens att jobba för mycket och har börjat hitta sina egna strategier. Hon har till exempel slutat ha jobbsaker hemma och bor numera tillsammans med en kompis som kan säga ifrån ifall hon inte släpper jobbet på fritiden. Dessutom håller hon hårt på delegationsordningen och har själv blivit bättre på att delegera och anpassa sin tid efter vilket uppdrag som behöver henne mest för stunden. I höstas var det till exempel arbetet i Röda korset Sverige som tog merparten av hennes tid. Både ordföranden och generalsekreteraren slutade och hon var bland annat med och rekryterade Anders Danielsson. Därför har andra fått kliva fram och ta ett större ansvar i Ungdomsförbundet.

– Hade någon sagt till mig för några år sedan att jag inte skulle skriva nästa treårsstrategi för Ungdomsförbundet själv så hade jag skrattat. Men det är jätteskönt att släppa och det har fungerat. Jag kanske låter chockad men de flesta i Ungdomsförbundets styrelse är helt nya och nu har vi redan en bra skiss, säger hon.

I Svenska Röda korsets styrelse är Hala Mohammed yngst. De flesta i personalen är också äldre än henne men det är främst i internationella sammanhang hon upplevt sin ålder som en utmaning. Det händer att det tar ett tag innan motparten inser vem som är högst uppsatt i delegationen. Hon tar det inte på så stort allvar men har ändå börjat tänka mer på sin framtoning. Inte minst vad gäller klädsel. På sitt första internationella möte var klädkoden kostym, men Hala ville vara sig själv och valde en lila. Håret släppte hon ut i en stor afro och kompletterade looken med stora smycken. Snart insåg hon dock att det inte funkade.

– Jag levde inte alls upp till bilden folk hade av en representant för svenska Röda korset. Även om det var supertrevligt att mingla så fokuserade folk på fel saker så jag har blivit mycket tråkigare i min klädstil, samtidigt som jag vill behålla mig själv, säger hon.

Senast på ett möte i FN-skrapan i New York resulterade det i en svart kostym med gula strumpor till.

– Då kan jag titta ner på fötterna och så glömmer jag inte vem jag är. För mig är det viktigt, säger hon.

Hala Mohammed har nu fyllt 30 år och kan därmed inte bli omvald till Ungdomsförbundets ordförande en gång till. I slutet av sommaren 2017 lämnar hon över till någon annan och fram till dess ska hon satsa på att lyfta fram andra och bädda för en smidig övergång. För egen del försöker hon att inte stressa upp sig över framtiden, med varierad framgång.

– Jag är skitskraj för vad som ska hända nu. Jag har aldrig sökt ett jobb och har inte ens ett CV. Det har liksom bara blivit. Nu behöver jag nog fundera på vad jag själv vill och vilken riktning jag ska gå i. 

TEXT: Annika Larsson Sjöberg

*Som medlem i Akademikerförbundet SSR kan du läsa hela Chefstidningen på nätet. Logga in ovan och bläddra i PDF:erna.

up 98