Porträttet: "Alla gör fel ibland"

Sedd av 152

Microsofts kommunikationschef Johanna Snickars drar sig inte för att söka jobb utan branscherfarenhet, och tänker att det mesta väl löser sig. Nu väcker hennes ledarskap uppmärksamhet.

Senast ändrad 08:15, 16 Jun 2017
Johanna Snickars vann Stora kommunikatörspriset i vår, och hamnade bland topp fem när Näringslivets Super­kommunikatörer, kategori kommunikation, rankades.

När Johanna Snickars började jobbet som kommunikationschef på ­Microsoft Sverige var hon taggad, men också lite orolig. Vad skulle hon egentligen få för mandat i ett så stort internationellt bolag? Hon som jobbat på små uppstickarföretag med korta beslutsvägar var van att få stor frihet.

– Pratar man David och Goliat visste jag hur roligt det är att vara den lilla utmanaren. Det kan vara mycket mer tacksamt och lättare att få PR på. Så jag kände att Microsoft var en utmaning för mig.

Men Johanna Snickars är inte den som undviker utmaningar. Tvärtom är hon väl medveten om att det är just när det känns lite läskigt och hon undrar vad hon har gett sig in på, som det brukar bli mest utvecklande. Och den första tiden på Microsoft blev just så. Flera gånger undrade hon om hon tagit sig vatten över huvudet. Det första som hände när hon började var att hennes team krymptes. Hon hade två personer på deltid till sitt förfogande, samtidigt som hon skulle komma in i rollen och orientera sig i bolaget. Med 650 anställda i ett aktivitetsbaserat kontor tog det tid.

– Det var intensivt. Vi hade svårt att bara klara en tillräcklig bemanning på våra inkommande medieförfrågningar, samtidigt som jag skulle sätta en kommunikationsstrategi. Jag visste inte ens hur man gjorde för att få tag i rätt folk inom företaget eftersom vi inte har några fasta arbetsplatser.

Hur gör man?

– Man pingar dem på Skype. Är du i huset? I mitt team ses vi fysiskt ungefär en dag i veckan, men vi har flera möten och avstämningar via Skype och telefon.

Hur funkar det?

– Det krävs att jag kan lita på mina medarbetare till hundra procent. Arbete är inte en plats, utan något man gör. Sen är jag nog bra på att ge frihet och ansvar, i kombination. Det är så jag själv trivs att jobba och jag försöker göra samma sak för mitt team. Jag vill absolut inte vara en chef som går in och detaljstyr och kräver rapporter om vad medarbetarna lagt tid på, säger hon.

Johanna Snickars väg in i kommunikationsbranschen gick via Journalisthög­skolan. Efter en praoperiod på Aftonbladet som 14-åring bestämde hon sig för att bli journalist, men när hon skrev sin C-uppsats under utbildningen öppnades ett helt nytt fält. Hon valde att skriva om medieträning och intervjuade både journalister och PR-folk. Hon blev inspirerad. Kommunikation kändes också som en mer framkomlig karriärbana än journalistiken. Efter utbildningen fick hon jobb som PR-konsult hos en av de byråer där hon gjort intervjuer till uppsatsen. Året efter rekryterades hon till en av byråns kunder, ett försäkringsbolag.

– Hur kul kan försäkringskommunikation vara tänkte jag. Men det var faktiskt väldigt roligt. Det finns så mycket statistik att kommunicera kring. Och så kom Eyjafjallajökulls utbrott på Island som spred vulkanaska över hela Europa. Ingen var förberedd på det. Att sitta med i den krishanteringen är något av det mest lärorika jag gjort, säger hon och fortsätter:

– Roligt är kanske fel ord för att beskriva krishantering, men det är väldigt givande. Det är då man verkligen testas. Är vi förberedda? Kan vi hantera det här och påverka utkomsten?

Genom yrkeslivet har Johanna Snickars haft personer omkring sig som trott på henne, även i de lägen hon själv har tvivlat. Det, i kombination med hårt arbete, har varit avgörande för hennes karriär menar hon. Chefer och andra har lyft henne och ställt upp både som mentorer och referenser. Dessutom har hon haft roller där hon fått rätt mycket spelutrymme.

– Det har gjort att jag har kunnat göra saker som blivit synliga både internt och utåt. Sen handlar det nog om att jag har en vilja att förändras, och förändra. Och att jag är orädd. Jag tänker att saker löser sig.

Och oftast har det också blivit så, på något sätt. Som då hon sökte sitt första jobb efter gymnasiet. Det var som sälj- och marknadsföringsrepresentant på Hewlett Packard i Stockholm och Mälardalen. Hon fick jobbet och dessutom en bil för att kunna ta sig ut till kunderna. Enda haken var att hon inte hade körkort.

– De hade aldrig frågat rakt ut. Då hade jag ju sagt som det var. Jag tänkte att det inte kunde vara så svårt att ta och att jag skulle ha någon månad på mig innan jag började jobba.

Det tog fyra månader innan hon hade körkortet i handen. Under den tiden mutade hon sina kompisar med gratis lunch mot att de körde henne till kunderna, som kunde ligga tiotals mil bort. Fram tills nyligen hade hon inte pratat om den händelsen med någon. Men som publik hade hon flera gånger besökt föreläsningsserien Fuck-up nights, som går ut på att framgångsrika människor berättar om sina värsta misstag under yrkeslivet. När arrangörerna beklagade sig över hur svårt det var att få kvinnor att ställa upp anmälde hon sig, utan närmare eftertanke, som frivillig.

– Jag hade råångest innan. Det där med körkortet hade jag aldrig vågat berätta för någon tidigare, eller om när jag jobbade på PR-byrå och vi körde en kampanj som blev polisanmäld. Jag är van att prata om lyckad kommunikation, så det var urjobbigt. Men jag har sällan fått så mycket positiv feedback som efter den föreläsningen.

Efter det har hon försökt lyfta in tanken i sitt eget team, som i dag består av henne själv och två konsulter på heltid.

– Vi kör med månadens misstag och jag tror att det har sänkt prestationskraven lite. Alla gör fel ibland. Att prata om det gör en snarare mer mänsklig, vilket jag tror gynnar gruppen och uppmuntrar till att våga ta risker, säger hon.

Att komma in som ung tjej, utan tidigare branscherfarenhet, kan vara en rätt stor utmaning konstaterar Johanna Snickars. Men själv har hon egentligen gjort det på alla jobb hon hittills haft.

– Vill man dessutom bestämma, eller driver på förändringar, så blir man lätt ifrågasatt. Jag för­söker alltid vara bestämd och ­tydlig med att det är mitt område och att det är jag som är anställd för att göra det. Men det kan vara svårt, särskilt eftersom kommunikation är något många har åsikter om.

Efter den första intensiva fasen på Microsoft känner Johanna Snickars att hon numera har läget under kontroll. Hennes team har vuxit något och hon har kunnat bygga upp den struktur hon vill ha gällande företagets kommunikation. De har dragit ner på antalet talespersoner och hon har hållit interna PR-utbildningar som 450 av företagets 650 anställda gått. Efter det har kvaliteten på interna uppslag hon får från medarbetare blivit mycket bättre.

– De har fått en större förståelse för vad som kan skapa PR-värde och hur vi jobbar när vi pitchar in något till media. Många som jobbar med exempelvis försäljning har en annan syn på vad som kan vara säljande.

Ibland är det inte det mest självklara. Vem kunde till exempel tro att 11 000 personer skulle vilja titta på en live-feed från SM i Excel? När tre personer sitter på ett podium framför varsin skärm?

– Vi kan göra jättemycket roliga och kreativa kampanjer, sen kommer något sånt här otippat och väcker så stort intresse. Det är väldigt kul med det här jobbet, säger hon.

Just tech-nörderiet är något som Johanna Snickars gillar. Hon vill gärna testa nya coola produkter, utan att för den skull känna ett behov av att grotta ner sig i de tekniska detaljerna.

– Det underlättar nog i det här jobbet, konstaterar hon.

Som kvinna i en mansdominerad bransch, och i en position där hon kan påverka, är Johanna Snickars mån om att lyfta fram andra kvinnor som förebilder. Det gäller såväl talespersoner som unga talanger. När hon tidigare i år fick stora kommunikatörspriset, som delas ut av föreningen Sveriges kommunikatörer, var det bland annat för hur hon verkat för att minska klyftor mellan män och kvinnor inom it.

– Det är en fråga som är viktig för mig, men mest fick jag nog priset för aktiviteter jag driver inom Microsoft. Vi har en position där vi kan påverka och då ska vi använda den.

TEXT: ANNIKA LARSSON SJÖBERG

*Som medlem i Akademikerförbundet SSR kan du läsa hela Chefstidningen på nätet. Logga in ovan och bläddra i PDF:erna.

up 101