En leende Mark Vadasz tar emot i entrén på Säkerhetspolisens nya huvudkontor i området Ingenting i Solna norr om Stockholm. Adressen finns inte på kartor och gps:er, men det är inte för att Säpo vill vara hemliga, bedyrar Mark Vadasz, utan för att gatan är så ny att den ännu inte har lagts till. Innanför receptionen arbetar de anställda på Säpo. Det ser ut som vilket modernt kontor som helst där de flesta sitter i öppna kontorslandskap förklarar Mark Vadasz, men dit får inte vi gå. Där kan finnas någon spanare som inte bör synas. Istället tar vi en hiss upp i en särskild del av byggnaden som är till för just besökare.

– Nu ska jag berätta vad de här lådorna är till för, säger Mark Vadasz och öppnar locket till en box i ljust trä.

Ett brusande ljud hörs när locket öppnas och Mark Vadasz förklarar glatt att här kan man lägga sin telefon om man tror sig vara avlyssnad, så att man sedan kan föra ett samtal och vara säker på att ingen hör som inte ska det. Han visar in i ett konferensrum och där tar känslan av hemligheter slut. Det är ett alldeles vanligt rum med träbord möblerade i L-form. Intervjun kan börja.

Kanske inleddes Mark Vadasz väg till jobbet som kommunikationschef för en av Sveriges mest hemliga organisationer när han som juridikstudent envisades med att skriva sin uppsats om lobbyism i stället för något traditionellt juridiskt ämne. Eller när han som ungdomspolitiker bestämde sig för att lämna politiken för att det var ”för mycket politik och för lite leverans”. Själv skulle han dock säga att det var tidigare än så. Redan innan han var född och fadern satt fängslad i koncentrationsläger i Österrike och Ungern – först ett nazistiskt och sedan ett kommunistiskt sådant. Det bagaget har Mark Vadasz burit med sig genom livet, i form av berättelser och samtal med fadern med förfäran men också med fascination. Han tar direkt upp det som en av de drivkrafter som har lett honom till den stol han sitter på i dag.

– Ryssarna avrättade en fjärdedel av min familj, nazisterna en annan fjärdedel. Jag har nästan ett kall att värna demokratin och jag ser den inte som en självklarhet. Det finns rörelser i världen som vill förändra vårt statsskick och därför är Säkerhetspolisens uppdrag så viktigt.

När han först såg att Säpo sökte en kommunikationschef tänkte han att det var ett drömjobb. Nästa tanke var att det inte var någon idé att söka eftersom de skulle vilja ha någon från myndighetsvärlden medan han bara hade erfarenhet av kommunikation i näringslivet. Men rekryteraren tog kontakt med honom och efter en lång process var jobbet hans.

– De gillade min profil. Det har varit en röd tråd i min karriär att bygga och skapa – inte förvalta. Mitt uppdrag på Säkerhetspolisen blev att jobba vidare med processen att öppna upp myndigheten såväl internt som externt. Det har jag gjort, men framförallt är det mina fantastiska medarbetare som har gjort det jobbet.

Mark Vadasz är noga med att hela tiden lyfta fram sina medarbetare och deras kompetens. Han poängterar flera gånger att hans jobb är att underlätta för dem att prestera. Det kan innebära att bolla en idé med någon medarbetare, se till att de har allt de behöver för att kunna göra sitt jobb eller prata med en medarbetare som är mitt i en separation. Det är hans uppgift att stötta personalen om de har det jobbigt privat, menar han – för det ena påverkar det andra. Han vill vara en närvarande chef utan att detaljstyra och kontrollera.

– Jag delegerar mycket. Är du ansvarig för något så är du. Väx i uppgiften och bolla med mig. Jag avskyr mikromanagement. Tillämpar du det är du en rädd, omogen och okunnig chef. Lita på dina medarbetare tills motsatsen är bevisad – jag gör det till 100 procent.

Kreativitet är också viktigt och att medarbetarna ska våga misslyckas.

– Jag kan egentligen bara tala utifrån att vara kommunikationschef. Och vad driver en kommunikationsavdelning? Jo kreativitet. Kreativitet finns bara i en orädd organisation där man släpper fram medarbetarna. Du mäts inte på dina 99 dåliga idéer utan på din enda bra idé. Jag mäter framgång, inte misstag. Kreativitet äter processer till frukost!

Mark Vadasz förklarar att han tror att planering och processer kan bli en komfortzon för många chefer. Med hjälp av det kan de känna att de har kontroll. Men de bedrar sig, anser han. Planering är möjligtvis ett litet verktyg men inte ett mål. Leverans och resultat är det som räknas.

– Du måste leva som du lär, ha en ”öppna dörrens politik” och bara mäta framgång. Medarbetarna ska leverera för att det är kul och för att de vill växa, inte för att de måste. Vi ska kunna skratta, göra fel och göra practical jokes på jobbet. Ibland får jag försvara det mot andra chefer som inte förstår vårt manér att jobba. Det gör jag genom att helt enkelt förklara varför men också genom att visa resultat.

Innan Mark Vadasz kom till Säpo arbetade han bland annat som PR-direktör på Telia international Carrier, presschef på SJ och koncernpresschef på Vattenfall. När han slutade på SJ hyllades han för hur han hade lyckats öka förtroendet för SJ under sin tid där. Vattenfall lämnade han i protest efter knappt två stormiga år.

– Vi var ett helt gäng som hoppade av. Som kommunikatör ska du värna organisationens varumärke, försvara den och bygga dess yttre. Delar man inte synen på hur det arbetet ska göras då bör man inte vara kvar.

När han lämnade Vattenfall hade han inget annat jobb på gång och för första gången sedan ungdomen fick Mark Vadasz en paus i sin karriär. Från att ha jobbat så gott som dygnets alla vakna timmar stannade plötsligt allt upp. Han målade om huset, skrev klart ett påbörjat manus om sin faders historia och funderade över nästa steg i yrkeslivet. Knappt ett år var han utan arbete innan han kom till Säpo.

Den tiden var nyttig och skön, förklarar han, men också en speciell omställning med mycket tid att grubbla.

Jobbmässigt är den svåraste utmaningen hittills när han som PR-direktör på Telia international Carrier tvingades lägga ned flera avdelningar i bland annat östra Europa som han själv hade varit med och startat upp bara ett par år tidigare.

– Jag åkte från land till land och sa upp folk jag själv hade rekryterat. Dessutom visste jag att arbetslösheten var hög i dessa länder och att det skulle bli tufft för dem. Nyss stod vi skuldra mot skuldra och tog marknadsandelar, nu kommer jag tillbaka för att säga upp dig. Det var jättejobbigt, samtidigt var det egoistiskt att sitta där och tycka synd om mig själv.

Mark Vadasz förklarar att han aldrig riktigt har vant sig vid de tunga samtalen. Han tycker att det är jobbigt och mår ofta dåligt själv efteråt. Men han drar sig aldrig för att ta sig an dem, säger han. Chefer som inte förstår sina medarbetare är inga bra chefer.

– Ja jag är chef, men först och främst medmänniska. Om du sitter framför en människa som mår pyton måste du ta in det och försöka hjälpa den, inte bara vara chef och utöva din makt. En del ser det som en chefsgrej att avveckla folk, det gör inte jag. Jag gör det om jag måste men jag vill förstå och vara tillgänglig för individen.

En kommunikationsavdelning måste vara beredd på kriser. För det är inte frågan om krisen kommer, utan när. Då gäller det att man har byggt upp en stark och tight grupp där man som chef känner till sina medarbetares styrkor och svagheter och kan läsa av deras reaktioner.

– En familj som mår bra klarar smällar. Men det måste byggas upp i fredstid. Då kan man ta sig an vad som helst. Jag skulle kunna flytta mitt team till vilken organisation som helst och veta att vi inom kort kan leverera.

Samtidigt som Mark Vadasz hela tiden talar varmt om sitt team och liknar sin avdelning vid såväl en familj som militärtrupp så är han medveten om att han som chef inte riktigt är en i gänget. Han trivs med det men kan också sakna att ”vara vid fronten”. Att göra intervjuer, svara på journalisters frågor, skapa en kampanj eller föreläsa för kollegor. En vecka i månaden tar han ansvar för pressjourtelefonen för att ”hålla sig kvar lite på golvet”.

– Om du hamnar för långt bort från verkligheten tappar du fingertoppskänslan när du ska fatta beslut. Därför är det viktigt att vara lyhörd för vad dina medarbetare tycker. De är i fronten, de vet.

Han får något drömskt i blicken och fortsätter:

– Ibland när jag sitter i kontorslandskapet med någon tråkig administration tjuvlyssnar jag på mina kollegor och ler. Då längtar jag till dem och tänker att åh vad kul de har det! Men jag tycker om att sitta där gömd bakom min skärm och höra dem resonera. Då sitter jag där och småler och tänker att fasen vad bra och smarta de är!

TEXT: SALLY HENRIKSSON

*Som medlem i Akademikerförbundet SSR kan du läsa hela Chefstidningen som PDF på webben. Logga in ovan och bläddra i vårt nya majnummer.