– Det nya äter sig in

Sedd av 133

Fredrik Reinfeldt vill inte vara en före detta. I stället trycker han hårt på att del två i livet börjar efter 50. En del där han inte i något sammanhang kommenterar svensk inrikespolitik.

Senast ändrad 14:07, 9 Maj 2017
Foto: Linus Sundahl-Djerf.
Reinfeldt gav arbetslinjen ett ansikte. Själv fick han sitt första "jobb" i treårsåldern, som modell för stickade barntröjor.

I porten utanför Fredrik Reinfeldts nya kontor sitter en stor metallplakett med hans namn. Inget mer. Bara för- och efternamnet. För första gången sedan 1988 representerar mannen som började sin politiska karriär som tioårig elevrådsordförande inte ett parti längre.

– Jag kan inte säga att jag saknar det. Jag hade en fantastisk tid, jag hade alla tänkbara uppdrag man kan ha, men nu gör jag nya saker, säger Fredrik Reinfeldt och sätter sig tillrätta under kristallkronan i sekelskifteslägenheten som fungerar som hans kontor sedan ett och ett halvt år tillbaka. 

Kontoret, som ligger på en bakgata i Stockholms city, delar han med sin yngre bror Magnus. Länge skådespelare, numera företagare inom coachning och ledarskap. Rent jobbmässigt har de inget utbyte, men visst äter de lunch och tar en kopp kaffe ihop när båda är på kontoret.

– Ja ja ja, det gör vi absolut, säger Fredrik Reinfeldt med ett skratt. Det blir ju som en arbetsplats.

Slutet för Fredrik Reinfeldts partipolitiska liv började på valnatten 2014. Fredrik Reinfeldt lämnade först statsministerposten. Sedan sin riksdagspost. Och i januari 2015 lämnade han över ordförandeskapet i Moderaterna till Anna Kinberg Batra. Han började med att skriva en bok. Sedan skaffade han sitt kontor. Och började bygga upp sin verksamhet och sitt varumärke. Nu som Fredrik Reinfeldt, utan ett m i parantes efter.

– Jag var väldigt mån om att gå vidare. Och övertygad om att ska man göra det kan man inte stå kvar samtidigt som man går. Eftersom jag tog det kloka beslutet att skriva en bok, så kom jag in i ett helt annat sätt att tänka kring hur jag strukturerade min tillvaro. På något sätt äter sig det nya in. Det blir nya dagar, nya veckor. Det blir helt nya människor, nya nätverk.

Fredrik Reinfeldts arbetsliv består numera, som han själv beskriver det, av tårtbitar. Den största tårtbiten är som ordförande för den internationella organisationen eiti (Extractive Industries Transparency Initiative). En sammanslutning av 51 länder som samarbetar för ökad öppenhet kring handel och förvaltning av naturresurser. Huvudkontoret ligger i Oslo, men ordförandeskapet innebär resor över hela världen. I andra delar av tårtan föreläser han runt om i Sverige och har några uppdrag som rådgivare. 

Livet är annorlunda än för tre år sedan. Han styr mer själv. Och måste inte längre ständigt vara beredd att reagera på det som händer i Sverige och världen.

– En del av ryckigheten som finns i att ha såna här exekutiva uppdrag som jag hade har minskat. På det sättet är mina dagar och veckor mer planerade och förutsägbara. Det passar mig väldigt bra.

Så du kan planera in en middag med goda vänner?

– Ja, till exempel, till exempel.

Fredrik Reinfeldt talar ogärna om det som varit. Nej han saknar inget särskilt från sitt tidigare liv. Inte heller är det något med statsministerposten han nu är glad över att slippa. I stället upprepar han det som han skrivit om i två böcker. Att fylla 50 är att ha gjort steg ett i arbetslivet. Till steg två kommer han rustad med mer erfarenhet och kunskap än någonsin. Samtidigt går det inte att bortse från att han alltid kommer vara Sveriges tidigare statsminister.

– Jag är mån om att inte fastna i något som är före detta. Men jag är en offentlig person, jag är välkänd. Och det förändras inte.

Under vårvintern har Moderaterna gått igenom den kanske värsta krisen sedan Fredrik Reinfeldt klev av partiledarposten. Hans efterträdare, Anna Kinberg Batra, har öppnat för ett samarbete med sd. Hon driver en tydligt annorlunda linje mot den Reinfeldt hade, som sommaren 2014 höll ett berömt tal om att vi skulle öppna våra hjärtan. Men den som tror att Fredrik Reinfeldt tänker recensera sin efterträdare eller kommentera läget i svensk politik tror fel. Där har han tagit ett beslut.

– Jag kommenterar inte svensk inrikespolitik eller olika inrikespolitiska förslag. Jag pratar väldigt mycket geopolitik, internationellt och svenska förhållanden, men inte politik.

Har det varit svårt att släppa?

– Både ja och nej. Det är svårt att disciplinera sig för att gå vidare. Nu tycker jag att jag har lyckats med det. Jag gör det av respekt för mitt parti och alla de som kommer efter mig. Jag tror inte alls på att passa på att spöka lite när det passar, som jag tycker alldeles för många gör. Antingen är man med fullt ut och tar ansvar eller så får man gå vidare och göra något annat.

En del som han tagit med sig från det gamla till det nya livet är kunskaperna om ledarskap. I dag föreläser han ofta om hur man gör för att leda i förändring. Något som han själv har stor erfarenhet av, både som partiledare och som chef för sina nära medarbetare.

– Ledargärningen handlar om att inkludera människor. Väldigt ofta genom förändringsprocesser.

Som chef har han lärt sig att människor styrs av motivation mer än något annat i sitt arbete. Och att det inte går en tydlig gräns mellan högpresterande och lågpresterande medarbetare, alla kan vid olika tidpunkter i livet befinna sig på alla delar av den skalan.

– Människor är väldigt olika motiverade och befinner sig i olika livsfaser. Och deras allt är inte jobbet. Att få livet att fungera för moderna människor i Sverige är för många en väldigt svår prövning. Att fånga detta, var befinner du dig som människa, och hur ska jag ta hänsyn till det, det har jag fått tänka mycket på.

Fredrik Reinfeldt säger att chefens ansvar är dubbelt. Det handlar dels om att motivera dem som inte med självklarhet är med på tåget, dels om att få dem som riskerar att jobba för mycket att dra gränser. Framförallt i ett arbetsliv där vad som är arbete och vad som är fritid blir allt mer sammanblandat. 

– När allting glider ihop spelar det extremt stor roll hur chefer beter sig. Om man tror att man ska sätta igång hela sitt team på lördagskvällen för att man har fått en rolig idé, då tycker jag inte att man har förstått sin chefsroll.

Har du alltid agerat rätt själv?

– Ja, ganska rätt eftersom jag har tänkt mycket på det. Jag har gjort en poäng av att dagar har ett slut. Då går jag hem eftersom jag har andra åtaganden. Jag låter inte bara saker och ting bli vad det blir.

Fredrik Reinfeldt framstår ofta som strukturerad och strategisk. Men det gäller inte hans egen karriär i lika hög utsträckning som man kanske kan tro.

– Jag ville ju bli basketspelare. Och sen höll jag på lite med stand up comedy och skådespeleri. Jag var 20 innan jag tänkte att det här med politiken var spännande. Politiken fungerar väldigt ofta så. Det äter sig in. Man tar något uppdrag och så plötsligt märker man, gud vad mycket tid jag ägnar åt det här.

Vi kommer tillbaka till det där med att vara en offentlig person. Att det är något som aldrig kommer att lämna honom.

– Jag kan inte göra så mycket åt det, säger han med ett skratt.

Sedan blir han allvarligare.

– Men det är väldigt sant. Det skedde gradvis, jag är liksom inte född känd. För det mesta är det positivt, folk hälsar och pratar med mig om hur det går för Djurgården och hur det går för Sverige och hur det går för världen. Det härliga med Sverige är att det görs med vänlighet och med värme. Det är jag väldigt tacksam över. Men det ger just en känsla av att folk tittar på mig och följer vad jag gör i alla sammanhang.

Kan du gå ut och ta en kaffe här i kvarteren? Gör du det?

– Ja, det gör jag. Men det leder ofta till att vi tar en selfie och man hälsar. Jag har ju vant mig vid det, det är så det fungerar.

TEXT: JOHANNA KVARNSELL

*Som medlem i Akademikerförbundet SSR kan du läsa hela Chefstidningen på nätet. Logga in ovan och bläddra i PDF:erna.

up 132